Men… de lovade ju?

January 20th, 2012

Så visar det sig att FRA typ liksom struntade i de där reglerna som skulle garantera vår integritet och bland annat se till att SÄPO inte skulle få tillgång till några uppgifter från FRA. Just det där med att SÄPO inte skulle få tillgång till FRA var ju en av punkterna som bland annat Fredrik Federley och Annie Lööf var extra stolta över att ha drivit igenom. För vår integritets skull och sådär. Vi skulle inte oroa oss för någonting och det hela var ju för vårt eget bästa.

Man skapade till och med ett granskningsorgan som skulle se till att inget konstigt förekom, Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamhet (Siun). Jag berättar det här för att jag vet att en del av mina läsare inte orkar klicka på länkar som eventuellt kan handla om tråkiga saker, som politik.

Så FRA har samlat in uppgifter lite på måfå vad det verkar. De har också “glömt” (för det kan ju inte vara medvetet, staten är ju god osv) att gallra ur sina databaser och hoppsan, så råkade de visst ge SÄPO lite grejer också. Nu kan man tycka att just den delen inte är så viktig, eftersom SÄPO har lobbat för att de inte kan sköta sitt jobb om de inte får beställa signalspaning från FRA och vad det verkar så kommer de att få göra just det. Vad Annie Lööf och Fredrik Federley tycker om det hela är lite oklart, man kan ju ändra sig förstås och det går ju bra för dem nu, så att sminka av den där FRA-grisen kanske inte är något att bry sig om.

Inte så länge man har rent mjöl i påsen och allt det där. Just nu känns det ju ändå viktigast vad för dumhet Håkan Juholt ska kläcka ur sig idag.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Lite om fördelning av sysslor

January 19th, 2012

Så vi är förkylda. Igen. Det är vad vi har sysslat med sen oktober känns det som, med ett litet avbrott för kräksjuka då. I alla fall. Nyss utspelade sig följande konversation:

Hon: Du förstår att det är du som hämtar ungen på dagis va?

Han: Va? Åhh.. varför då?

Hon: För att jag är sjukare än du.

Han: Hur kom vi fram till det?

Hon: Jag har feber.

Han: Jag har en penis.

Hon: Ja, det är ju nästan samma sak

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

January 17th, 2012

Alltså, torkan i den här bloggen. Den är inte död, även om den lever en minst sagt tynande tillvaro. Jag har ett par inlägg i huvudet som jag ska skriva ner när jag 1. har tid 2. har ork 3. lite inspiration. Under tiden så bjuder jag på någon slags utmaning som jag hittade hos Mazlin.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
För tio år sedan? Jisses.. jag är till och med osäker på hur gammal jag var för tio år sen. Jag vet att jag hade samma jobb som nu, bodde med fem katter i en tvåa och hade planer på att bli en crazy cat lady. För karlar var som alldeles för besvärligt. Och så hade jag kul med min kompis direktören också. Väldigt kul till och med.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Ha! Det minns jag! Jag var föräldraledig och skulle börja jobba igen 1 februari. Det tänkte jag en hel del på kan jag säga. Eftersom jag sitter här med magen i vädret så vill jag bara påpeka att ungen alltså är drygt 2,5 år. Jag har gjort annat än att vara gravid/föräldraledig även om det inte riktigt går att peka på vad.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Snacks? Det är typ som godis och sånt va? Då säger jag chips, popcorn, saltlaktrits och.. nä. Chips två gånger till Brie och salami? Jag vet inte. Chips gillar jag och det är snacks. Det andra äter jag om det inte finns chips typ.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Hm.. på rak arm kommer jag inte på någon, men rimligen kan jag minst en. Inte barnvisor dock. Jag är sjukt dålig på barnvisor så det är tur att ungen går på dagis och får lära sig lite om svensk kultur.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Mångmiljonär som i skitmånga miljoner? Nu är jag sådär trist, men jag tror att jag skulle göra samma sak som idag, dvs så lite som möjligt. Alltså, säkert resa en hel del, kolla efter större boende och allt det där, men ändå. Att bara vara är sjukt underskattat.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Har ett uruselt morgonhumör. Blir rentav rätt elak av att bli väckt

Blir stressad av förändringar. Helst av allt så ska saker vara som de alltid har varit. Fast ändå inte.

Är skeptisk mot nya människor. I själva verket är jag inte ens särskilt förtjust i människor

Är svår att komma inpå livet (hänger säkert ihop med ovanstående)

Vill inte vara till besvär (vad är grejen med det egentligen?)

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Sova

Läsa

Fika

Ha koll på saker

Scrappa

Men inte vet väl jag? Jag är ganska flexibel vad gäller att göra saker, men någon idéspruta är jag inte

8 ) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Sparkdräkt för vuxna. Inte ens om helvetet fryser till is.

En såndär kasslerdräkt som finns för att man ska se sexig ut. Eller som en kassler.

Cykelhjälm. Jag vet att man ska ha det och det är säkert bra, men jag kan inte. Så jag cyklar inte heller då.

Moon boots (googla lite, ni ungdomar)

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Datorn

kameran

mina scrapsaker

mina böcker

ungen (man kan faktiskt leka med honom)

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:

Just du förstås! Pingar du det här inlägget så kommer det dessutom en länk till dig i kommentarsfältet, bra va?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Och vi kan skåda ett fungerande badrum

January 5th, 2012

Nu när allt faktiskt är klart och fakturan betald så vågar jag berätta klart historien om vårt badrum. Jag skriver ju inte så ofta nu så att hitta tidigare poster tar inte en evighet, men för enkelhetens skull så börjar historien här där jag försöker få tag på hantverkare och fortsätter med ett faktiskt besök här.

Det jag inte berättade i föregående inlägg var att duschväggarna vi skulle ha troddes kunna levereras veckan före jul, så med lite tur skulle det hela vara klart innan jul precis. Nu ringde arbetsledaren och beklagade att väggarna inte hunnit komma tyvärr, men gick det bra att komma 2 januari?

Nåja. Lite besviken blev jag, men det är ju som det är och mycket värre kunde det vara. Och värre blev det också. Kom nu ihåg att vi hade en sprillans ny tvättmaskin ståendes på loftet som bara väntade på att kopplas in så fort alla rör hamnat på plats.

På fredagen skulle gossen gå till dagis efter att ha varit sjuk (jo, det hör till historien). Det var sista dagen innan juluppehållet för hans del och det kändes som att han behövde träffa några andra. Väl där blir jag informerad om att ett barn varit hemma hela veckan med kräksjuka, men kommit tillbaka den här fredagen och ett annat barn stannade hemma  från den här dagen av samma anledning, men hade antagligen blivit smittad av en förälder som varit sjuk. Jag avskyr kräksjuka å det grövsta och har sagt till att har ni ett utbrott så vill jag veta, för då stannar min unge hemma.

Nu var det ju som det var med hans frånvaro och ingen hade blivit sjuk på dagis, så jag tog beslutet att han fick stanna kvar.

Det visade sig vara årets sämsta beslut faktiskt, för på söndagkvällen blev gossen kräksjuk. Känslan när man springer till badrummet (med en stor mage) med sitt barn som kräks på en i famnen och man bara vet att man själv kommer vara sjuk inom två dygn är mycket speciell. Och otrevlig.

Vi behöver inte gå in på så många detaljer, men det hela utvecklades sig till en ganska grisig historia och Josh, som tagit över tvättandet nu när jag inte orkar längre fick panikboka tvättstugan och rusa ner med all tvätt med stränga order om att det är 95 grader som gäller, oavsett tvättråd. Även om jag visste att det redan var kört, så måste man ju försöka.

På måndagkvällen blev jag och Josh dåliga. Samtidigt. Ungen hade tack och lov slutat att kräkas vid det laget, men nu är ju inte kräkningar det enda symtomet på vinterkräksjuka även om namnet kan antyda just det. Vi har ett badrum och således en toalett. Att i det läget dessutom behöva bädda rent sängar som en lite gosse har besudlat och för all del sanera besudlad gosse är definitivt ingen lek i sammanhanget.

Och förutom detta, det här med att vara ganska gravid och kräksjuk samtidigt. Alltså, det är ju inget att rekommendera. Förutom att man är marginellt snabbare än en snigel på crack så är magen som lite i vägen när man ska sköta sina affärer.

Jag tycker vi lämnar kräkandet åt sitt öde här. Min kollega förbarmade sig över oss och kom förbi på tisdagskvällen med proviva och chips som hon ställde utanför dörren och vid det laget var vi ganska matta allihop.

Under de här dagarna bokades tvättstugan fem gånger kan jag berätta och jag tackade min samlargen för att ha hamstrat både tvättmedel och toapapper.

Det om detta. Minns ni tvättmaskinen på loftet?

Självklart har det här ingenting med mina hantverkare att göra, och hade väggarna kommit i tid så hade det inte spelat någon roll eftersom vi var sjuka, men nog var det minst sagt lite retligt alltihop.

I måndags var det då 2 januari och strax efter klockan 7 ringde det på dörren. Där stod 2 unga raska karlar och frågade om vi ville ha duschväggar. Väldigt väluppfostrade karlar (jag vill skriva pojkar, men de var säkert myndiga båda två) och tog till och med av sig skorna.

Annars började det inte så bra egentligen, för det tog ungefär tre minuter innan jag fick huvudvärk när en av dem frågade hur det var tänkt att det skulle bli med avloppet med tanke på tvättmaskinen. En sak som vi faktiskt funderat på, men tänkt att det är bland annat den lösningen vi betalar för. Nu löste de det hela ganska snabbt, men jag hann bli väldigt, väldigt trött.

För att korta ner historien lite så kom väggarna på plats, blandaren sattes dit och de släpade in den nya tvättmaskinen, installerade den, plockade ihop alla sopor, tackade för sig och åkte iväg. Från 7 till stax efter 14 var de här med ett timslångt avbrott för lunch och de jobbade alltså hela tiden.

Det är då man verkligen inte fattar någonting.

Men det är faktiskt så att grejerna funkar, och de funkar hur bra som helst. Och jag kan inte ens med ord beskriva hur förälskad jag är i min tvättmaskin.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Med en vecka kvar till jul

December 18th, 2011

Vi har ju letat hantverkare som ni kanske minns. Förutom mitt mailande så anmälde jag mig till två olika såna där förmedlingssiter som finns. Ni vet, man beskriver vad man vill ha gjort och när och sen blir man överöst av hantverkare som inget hellre vill än att hjälpa till. Och som sagt, jag tyckte faktiskt inte att det var krångliga saker det här. I alla fall, jag fick inga svar alls den vägen heller. Däremot fick jag faktiskt ett mailsvar av en firma efter tre veckor, som tyckte att jag kunde väl höra av mig och beskriva vad jag ville ha gjort? Vilket jag alltså nogsamt gjorde i mailet från början.

Jag ruttnade förstås och ringde en Comfortfirma, väl medveten om att vi talar inte budget längre över huvud taget, men det är den enda “kedja” jag känner till som gör allt typ. Blev mycket väl bemött av en människa som visste preciiiis vem jag borde prata med, så han skulle minsann se till att jag blev uppringd. Vilket jag förstås inte alls blev.

En vecka senare ringde jag igen (jo, jag vet, men vi har haft lite kontakt med de här människorna förut så jag är lite mer förlåtande här) och sa “Hej, jag ringde för en vecka sen och skulle då bli uppringd av Kenta. Kenta har inte ringt mig, så jag undrar helt enkelt vad Kenta gör egentligen?”, varpå snubben börjar skratta och säger att han kanske kan hjälpa mig istället. Vad praktiskt det hade varit om deras mail hade funkat istället för att han hade behövt sitta och prassla i pappershögar (jag hörde!) för att hitta mig. På lappen stod inget annat än vad jag hette och var jag bor, vilket jag ändå redan hade berättat. I alla fall, den här killen säger att han kan komma ut och titta själv och så bokar vi en tid ett par dagar senare.

Och han kom på utsatt tid och förstod precis vad jag pratade om och hmmade och mätte och jag pekade i katalogen och ja, jo, fast, eller tror du? Ja, ni fattar. Besöket avslutades med ett visitkort med ett direktnummer och en uppmaning att maila diverse uppgifter. En vecka senare ramlade en offert in som vi inte ifrågasatte.

(jag känner för övrigt att det här blir ett helt annat inlägg än det jag började skriva)

Det går ett par dagar och så blir vi kontaktad av en elektriker som undrar om han kan komma dagen efter. Det är nu det roliga börjar. Igen.

Det han ska göra är att skruva loss vad som ser ut som en kontakt i badrummet, men som i själva verket inte innehåller el. Man gör tydligen så för att dölja att det finns ett hål där. Man brukar också stoppa in ett slags rör som går från kontakten och till proppskåpet så att man har möjlighet att dra el för ex tvättmaskin på ett enkelt sätt. Klart att det finns ett sånt rör, man gör ju så, eller hur?

Eller inte. Bakom kontakten finns förvisso ett hål. Bara. Jag tror att det var här nånstans min huvudvärk antog orimliga proportioner för övrigt. Han ser nämligen ganska bekymrad ut nu, den här killen och försöker komma på en annan lösning. Man kanske kunde dra sladdarna utanpå, fast det vill man ju inte och… Efter en hel del trixande och meckande så lyckas han faktiskt mickla sig ner genom väggen till lampkontakten i rummet bredvid, därifrån vidare upp till kontakten i taket (!) varifrån det av nån outgrundlig anledning går ett rör till proppskåpet där han kan sätta i en ny propp.

Jag tror att han tänkte att jobbet hos oss var gjort på en kvar. Nu blev han kvar i över två timmar istället. Man tänker sig nånstans att när man flyttar in i ett förhållandevis nybyggt hus att saker ska funka, att saker inte ramlar ner från väggar och att det inte finns meningslösa hål bakom kontakter och så. För numera har vi ju regler för hur saker ska göras, eller hur? Det är därför det inte bara är att spika ihop ett hus på valfri plats för vem som helst och man ser ju till att någon som är auktoriserad utför uppgifterna för att vara säker på att det ska bli rätt. Vilket helt uppenbart inte betyder ett skit.

Och jag förstår ju att historien inte är slut här. Alls. Och förmodligen så gäller inte offerten i slutändan heller, för jag gissar att det blir något mer strul längs vägen och det står faktiskt angående elarbetet att förutsättningen var att det där röret satt bakom kontakten. Vilket det naturligtvis borde ha gjort. Man kan nämligen inte sätta dit det i efterhand utan att bokstavligen riva ner väggen.

Men alltså, vilken tur ändå att vi bestämde oss för att inte helrenovera hela badrummet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Galet bra boktävling

December 9th, 2011

Jag tror inte någon har missat att vi gillar böcker i den här familjen. Gossen älskar att bläddra i sina böcker och ljuda bokstäver och när han var mindre så älskade han dem så mycket att han åt på dem. Böcker är ju dessutom dyra, särskilt om man som inte får nog av dem, även om hushållet innehåller en hel del ärvda och urvuxna böcker (och det är så vi gör också, skickar vidare urvuxna böcker till nästa bokmal/unge tills de bokstavligen faller i småbitar).

Man kan låna på biblioteket förstås. Det kan man, om man nu orkade lämna tillbaka dem innan ett visst datum till exempel. Nackdelen är att man inte när andan faller på kan ta fram just den boken man vill läsa just nu.

Jag känner att jag skenar iväg, för det jag skulle komma till var att när jag scrollade igenom dagens bloggflöde så hittade jag en barnbokstävling hos Onekligen. Det är alltså inte hon som lottar ut böcker, utan det var där jag hittade tipset om tävlingen. Det är Bokunge som lottar ut ett barnpaket fyllt av pekböcker och bilderböcker. 8 böcker!

För egen del så tänker jag att det är ett himla praktiskt paket både för gossen och för bebisen på väg, men för andra så är det ju faktiskt ypperliga presenter!

Inte så dumt faktiskt om du frågar mig.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En vattkoppsklubba någon?

November 28th, 2011

Dagens fråga på aftonbladet.se idag är “Skulle du medvetet smitta dina barn med vattkoppor?” och sen en artikel om trenden i USA med vattkopppartyn och det faktum att man kan beställa en klubba med vattkoppsvirus på till den blygsamma kostnaden 50 dollar. Resultatet på undersökningen är i skrivande stund ett bestämt nej med 73,8%. Det är klart, ingen ansvarsfull förälder vill väl att ungen ska bli sjuk, och vattkoppor kan ju vara rätt besvärligt. Fråga Joshua_Tree som hade vattkoppor när han var tolv år gammal.

Man vet alltså att vattkoppor är galet smittsamt och att sjukdomen tenderar att bli mer besvärlig ju äldre än är när man blir sjuk. Dessutom är man i genomsnitt sjuk i sisådär två veckor och vad det gör med ekonomin för föräldrar som är hemma med sjukt barn behöver man inte vara ett geni för att föreställa sig. Detta förutom alla förkylningar, magåkommor och andra utslag/prickar barn drar på sig.

Däremot så vill man förstås inte att en nyföding ska bli smittad eller för all del barn som redan är krassliga, men generellt så torde man tänka sig att det optimala är om barnet får vattkoppor medan någon av föräldrarna är föräldraledig, men barnet är större än pyttelitet. Ur ekonomisk synpunkt tänker jag då, plus att barnet faktiskt har möjlighet att få vara hemma och vara sjuk i två veckor utan att föräldrarna har rådmöte varje kväll och funderar på om blåsorna är torra nog.

Själv svarade jag “ja” på ovanstående fråga, vi smittade ner gossen med vattkoppor mycket bestämt och medvetet och barnet som inte är fött än kommer vi att göra samma sak med om tillfälle uppstår. När gossens kusin fick vattkoppor var gossen 8 månader, och då höll vi oss borta för jag tyckte att han var i minsta laget fortfarande.

När han var 1,5 (förra året ganska precis alltså) så blev en bekants dotter sjuk i vattkoppor och då tog vi chansen. Jag var föräldraledig på heltid och skulle börja jobba i februari och vi hade inte en tanke på dagisplats på länge, så vi åkte helt enkelt dit och fikade på asgoda lussebullar och barnen drack saft med sugrör. Eller ja, den stora flickan som hade vattkoppor använde sugrör, gossen visste inte hur, men när hon var klar så stoppade jag i alla fall sugröret i munnen på honon. Var så god!

Ganska precis två veckor senare kom de första blåsorna. Inte så förtvivlat många, men lagom för att han skulle se spetälsk ut vill jag påstå. Han verkade inte bry sig om dem nämnvärt utan var förhållandevis pigg hela tiden med lite feber. Han kliade inte på några blåsor över huvud taget utan de torkade bara efter ett tag och sen var det klart. Självklart höll vi oss nogsamt borta från folk och träffade bara såna som haft vattkoppor (vi tog alltså inte med honom till affären eller så heller).

Jag kan inte se problemet i det över huvud taget, utan ser det i så fall som ett mycket större problem att skicka ungar till dagis som inte orkar/kan göra annat än att producera snor. “Men h*n är ju feberfri” Jag är övertygad om att man i alla tider medvetet har skickat över ungar hem till andra sjuka ungar när det gäller barnsjukdomar som man ändå inte slipper ifrån.

Eller för all del det här med att beställa en klubba med vattkoppsvirus. Jag förstår inte varför man ska äta godis över huvud taget när man är 1,5. Eller 2 år. Förutom att som artikeln säger att man kan få bonusvirus som inte är lika harmlösa som vattkopporna då. Och vattkoppspartyn? Verkligen?

Men som sagt, om man nu medvetet ska smitta sitt barn så tycker jag att man ska läsa på innan. Småbebisar är inte så väl lämpade om man kan undvika det som sagt. En fördel med att smitta medvetet är också att du åtminstone kan försöka begränsa vidare smitta. Som nu till exempel när vi har en riktig nyföding i släkten så hade det inte varit optimalt med ett besök om gossen var smittbärare, och smittsam är man ju redan innan blåsorna syns.

På samma sätt har jag nogsamt informerat personalen på gossens dagis om att när/om vinterkräksjukan härjar där så ska de höra av sig för då ska han vara ledig. Dels för att det inte är mycket jag avskyr så mycket som att kräkas, men sen också för att man inte blir immun och att det inte är helt ovanligt att man smittar ner varandra i familjen flera gånger.

Det är skillnad på smitta och smitta vill jag påstå.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skillnaden på begagnat och begagnat

November 1st, 2011

En annan sak som jag har funderat en del på är det här med begagnade saker. Själv har jag en förkärlek för loppisar och köper gärna begagnade kläder och saker, både till mig själv och gossen. Fina saker, till en bråkdel av nypriset. Saker som inte alla andra har och böcker som inte står på bästsäljarhyllan på Akademibokhandeln. Ibland får jag en kasse med kläder av någon god vän som rensat ur, och då plockar jag det jag vill ha och skickar vidare det som blir kvar.

Att bädda gossens säng med samma lakan som hans farfar sovit i som barn gör mig varm om hjärtat och att se honom (gossen) i kläder som jag minns när hans äldre kusin hade för vad som känns som inte alls länge sen, och nu, se hans lillebror i gossens urväxta kläder och veta att samma kläder kommer att hamna här ännu en gång.

För mig är det här inget konstigt eller något jag egentligen har reflekterat över. Köper jag begagnat i en affär eller på nätet så förvissar jag mig förstås om att skicket är gott och tvättar kläder innan jag använder dem. Jag började fundera på det först när en antal i min bekantskapskrets sa saker som att de hade så svårt för begagnade saker, att det var “uffigt” att köpa kläder och grejer på loppisar och rentav lite äckligt. Möjligen kunde de tänka sig att ta emot begagnade saker av någon de kände, men inte ens då kändes det helt okej.

Dyr tillvaro tänker jag, och hoppas att de när de rensar ur sina skåp tänker på mig. Nej, men skämt åsido. Det är ett lite märkligt resonemang tycker jag, för så otroligt mycket som vi använder i vardagen, saker som vi “unnar oss” innefattar just begagnade saker.

För du tror väl inte att besticken du använder när du äter ute är annat än begagnade? Eller att de frasiga lakanen när vi bor på hotell är nya? Eller badrocken vi använder när vi går på spa? Eller, kläderna vi blir tilldelade när vi ligger på sjukhus? Kaffekoppen på fiket?

De här sakerna har du dessutom ingen som helst möjlighet att innan bedöma skicket på. För visst har vi alla varit med om att vi fikar någonstans och upptäcker efter att ha stoppat i oss två skedar av äppelpajen att skeden vi just hade i vår mun kanske inte var sådär väldigt ren? Det gör inte underverk för aptiten direkt.

Eller för all del, det finns ju en typ av begagnat som är “fint”, fast då heter det ju inte second hand eller begagnat utan “vintage”. Fint, och ofta dyrare än det var från början. Det kan man köpa och använda, men en tröja köpt för 20 spänn på myrorna går inte?

Konstigt är det i alla fall.

Kunden har alltid rätt

October 31st, 2011

Alla kan nog vara överens om att hantverkare, oavsett slag, är ett släkte alldeles för sig själva. Den allmänna uppfattningen verkar vara att en hantverkare går inte att få tag på, kommer inte i tid, slarvar/fuskar lite med själva jobbet som tar minst dubbelt så lång tid som det var sagt och sen skickas en faktura som inte alls ligger på det belopp man kom överens om från början.

Det kan vara så, min personliga erfarenhet av just hantverkare är mycket begränsad. Faktiskt till stor del på deras otillgänglighet.

För två år sen lite drygt, precis innan vi skulle flytta hit gick kökskranen sönder i dåvarande lägenheten och vi ville då ha tag på någon som bytte den. Vi skickade ut förfrågningar per mail till ett antal lite större firmor och inväntade svar. Som inte kom. Från någon. Alls. En hade ett autosvar där han berättade att han svar sjuk, men jag tycker inte riktigt att det räknas.

Till sist fick vi tag på en “Kenta” (alla hantverkare heter Kenta) och bokade en tid. Som han inte dök upp till. Alls. Och svarade inte i telefon. Ett par dagar senare ringde han och föreslog ett nytt tillfälle, minns inte vad han hade för ursäkt till sin frånvaro första gången, men eftersom det var varmt och fint väder så misstänker jag att han fick akut semester.

Jag vill minnas att det tog två veckor för honom att faktiskt få det gjort och två besök, varav det första handlade om att inspektera det hela.

Vi sparade inte numret.

I alla fall, nu är det lite samma sak igen, förutom att det inte är fullt lika akut. Vi har kastat ut badkaret och vill ha duschväggar som går att vika inåt, en ny blandare, ett rör draget för tvättmaskin och inkoppling av själva maskinen plus byte av dörrlisterna. Småsaker kan tyckas, men eftersom ingen av oss kan sånt där så vill vi förstås ha hit någon som gör det. Kan alltså. Helst alltihop inklusive inköp av grejerna (förutom tvättmaskinen, en sån kan jag köpa).

Således har jag mailat två firmor angående just detta. När jag frågar folk när jag kan tänkas få svar möts jag ofelbart av hånskratt, i bästa fall lite välmenande sådär att hantverkare inte mailar utan att man måste ringa dem.

Nå, så jag ser inte det roliga i att ringa till folk som inte svarar, inte har tid att lyssna på vad jag vill säga och jag tycker faktiskt att om man har en sida med både mailadress och kontaktformulär så är det faktiskt ens förbannade skyldighet att använda sig av den också. Det är alltså inte så att jag har mailat “Kentas prima vvs” som består av enbart Kenta heller.

Och så funderar jag lite över vad det här beror på, att de ens kan bete sig som tonåringar utan tidsuppfattning och ändå få betalt. Och vi betalar dem svart också så de i praktiken skulle kunna atämpla A-kassa samtidigt. Fast vi kan utnyttja ROT. Vi finner oss i det av någon anledning. Däremot så skulle vi ju aldrig handla i en butik vars öppettider står på dörren, men som ändå bara har öppet någon timme i veckan som man får gissa sig till.

Dessutom, ur hans perspektiv (ja, det finns kvinnliga hantverkare) så vore det väl lite enklare att ta emot mail i telefonen eller för all del kolla igenom mailen med förfrågningar i lugn och ro i slutet av dagen än att ta itu med potentiella nya kunder samtidigt som man kaklar en vägg eller byter toalettstol? Det är ingen bläckfisk (eller tvååring) vi talar om.

Jag blir bara mer beslutsam vad gäller att inte ringa och jaga någon hantverkare. Det borde ligga i hans intresse att få kunder och att dessa är nöjda och rekommenderar honom vidare. Utan mina pengar kan han gå till arbetsförmedlingen. Om jag som kund söker en tjänst så förväntar jag mig en viss tillgänglighet, dock inte lika mycket tillgänglighet som mobiltelefonioperatörerna tvingar på oss.

Det är nämligen så att även om det vi vill ha gjort den här gången inte går loss på hundratusen (får vi hoppas) eller går att dra ut på mer än kanske två dagar så är det också ett jobb och det skulle kunna vara så att vi vill göra om ett helt badrum en annan gång, eller att vi känner någon som ska göra just det och vi då kan säga att jo, men släng iväg ett mail till “Kentas pålitliga rör” för han är bra, istället för att som jag bemöts nu, med hånskratt och kreativa förslag på lösningar som inte innefattar hantverkare alls.

Bara som ett tips alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Shoppingtips för småbarnsföräldrar

October 16th, 2011

Jag brukar inte vara så bra på det här med shoppingtips, men nu när gossen har börjat på dagis och vi kastas in i hemskickade lappar, klädmärkning och lusangrepp så känner jag att jag ändå har ett tips på lager.

För så här, man ska ju märka upp alla kläder och då finns det små lappar man syr på eller stryker fast och det finns pennor så att man kan klottra själv. Eftersom vi har en del begagnade kläder kan jag berätta att både påstrukna lappar och märkpennor håller alldeles utmärkt. Tidigare i veckan hade gossen en tröja på sig som kommer från en gammal klasskompis son, jag tror att han har börjat skolan nu och märkningen var väldigt tydlig och bra.

Gott så, men andrahandsvärdet på märkta kläder är ju lite sämre och om man nu gör sig omaket att försöka sälja en del kläder så vill man förstås ha så mycket man kan få för dem. Detta förutom att det antagligen är ganska tråkigt att faktiskt sitta där och klottra/stryka/sy på märkningen. Lite som med tvättande av barnkläder. Det är gulligt och man gör det med glädje i början, sen spyr man nästan på den där tvätthögen istället.

Jag kan säga antagligen eftersom jag inte gör något av det. Jag har nämligen en namnstämpel. En fantastisk liten pryl som går alldeles utmärkt att använda på diverse leksaker, böcker och förmodligen på själva ungen också om man vill märka honom.

Kvällen innan letar jag fram vad jag tänker mig att gossen ska ha på sig dagen efter på dagis, kollar om jag redan märkt dem, upptäcker att nej, inte så mycket. Då plockar jag bara fram min lilla stämpel och tjoffar till plagget. Det tar alltså ungefär tio sekunder från upptäckten av omärkt plagg tills stämpeln ligger på plats igen. Ja, jag gissar, det kanske tar kortare tid än så rentav.

Dessutom, och det här vet jag ju inte då eftersom jag inte hunnit tvätta så många gånger, så säger tillverkaren att stämpeln håller i ungefär 30 tvättar, vilket i min värld betyder bibehållet andrahandsvärde eller för all del möjligheten att skicka kläder vidare utan att det står Kalle i Alfons jacka.

Galet praktiskt om du frågar mig . Efter bara några veckor på dagis så känner jag att den där stämpeln var minsann värd varenda liten krona.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Creeper