I den här familjen valde vi bort inte bara nappen, utan också nappflaskan har det visat sig. Gossen suger fortfarande inte på tummen så om han inte börjar den närmaste tiden så gissar jag att han inte kommer att göra det när han är tolv år heller som några stycken i all välmening har förklarat för mig.

Nappflaskan var egentligen inte ett lika medvetet val som nappen, utan jag trodde ju att alla barn drack välling och det förstås i nappflaska. Sen började gossen äta. Jag gav honom en smakportion gröt till att börja med, orolig för magknip, förstoppning, allergier och så vidare precis som alla andra antar jag, men det enda som hände var att han ville ha mer gröt, så efter ett par dagar så åt han hela grötportioner. Då läste jag att man ska börja med små, små portioner och ge en tesked idag, två imorgon osv tills man kommer upp i en hel. Lite sent för min del då, men ni andra vet nu.

Man kan säkert tycka att det är ju taskigt att han inte får vare sig napp eller nappflaska, men han vet ju inget om det. Han vet att han fullkomligen älskar gröt och att det får man en stund efter att man klivit upp och strax innan läggdags. Eftersom jag fortfarande ammar så finns ju tillgången på mat nära under natten, men jag har medvetet försökt vänja av både honom och mig med att tysta gossen med brösten så fort han piper och för det mesta så är det inte det han behöver heller.

Nu skenade jag iväg, för det jag skulle skriva om var då gröt och välling. Alla barn dricker välling och således så kan man köpa gigantiska paket med välling. Jag gissar att inte lika många barn konsumerar gröt på samma sätt som vårt, varför man köper gröt i knappa trehundragramspaket i bästa fall. Det räcker inte särskilt länge kan jag berätta.

I förra veckan var jag i Järna hos antroposoferna (från och med nu kallade antisar, inte som skällsord utan som förkortning) och tittade i ett par av deras butiker. I en av dem sålde de ut barngröt med kort datum för tio kronor. Kort i det här fallet är i april. Inte så kort datum för en storkonsument, så att det skulle köpas gröt var givet. Det blev ju lite av en chansning, för även om han gillade sempergröten och hippgröten så betyder det inte alls att antisgröten är okej. Jag gillar estrellachips väldigt mycket, men vill inte alls äta OLW för att ta ett exempel.

Nu är det ju inte gossen som bestämmer i längden och efter den första skepsisen så äter han antisgröt med god aptit.

När jag senare jämförde innehållsförteckningarna på de två sorters gröt vi numera har hemma så blev jag lite förbryllad. För det första så innehåller den ena 38% modersmjölksersättning. Allvarligt? Och den består av 17(!) olika ingredienser. För att det ska bli gröt så får man lägga till åtta ingredienser till. Det är gröt det handlar om, inte biologiskt stridsmedel eller läkemedel. Havregröt för att vara exakt.

Den andra gröten heter müsligröt och innehåller tre sorters mjöl, frukt och en tillsatt vitamin.

Skillnaden i näringsinnehåll är försumbar, för jag har förstås gjort den jämförelsen också för att åtminstone försöka motivera skillnaden i antal ingredienser. Det står i och för sig på en med få ingredienser att barn som äter gröt efter sex månaders ålder ska få en tesked solrosolja i den för intag av viktiga fettsyror, men det motiverar knappast alla ingredienser i den andra sorten tycker jag.

Är inte det lite intressant? Varför behöver man så många olika saker för att göra vanlig gröt? Eller är det så att antisbarnen inte behöver lika många ingredienser som andra? För det är ju knappast så att den ungen som äter gröten med färst grejer i blir undernärd.

Andra bloggar om: baby, mat, gröt, välling, antroposoferna, järna, ingredienser

När man förbjöd glödlamporna var det vissa saker man inte tänkte så mycket på. Som att lågenergilampor faktiskt ska återvinnas och vi vanliga dödliga faktiskt tröttnar på att samla sopor hemma. Bara för att ta ett exempel alltså. Just det drabbar inte mig eftersom vi har ett sophus i den här bostadsrättsföreningen så det hinner inte bli några mängder med sopor.

En annan sak som man tydligen inte har tänkt på, eller helt enkelt struntar i, är ett riktigt i-landsproblem förstås, men även såna kan vara nog så irriterande, är att vi är vana vid att en lampa tänds när vi trycker på knappen och lyser då klart och slocknar när vi trycker på knappen igen. Lågenergilampor beter sig inte så.

När man trycker på knappen för att man ska göra något i t ex köket så händer först ingenting. Har man precis bytt lampa så hinner man tänka “fan, nu igen?” innan lampan tänds, och man riktigt ser att det sker under stor ansträngning och protest. Skenet är dessutom lite blygt och liksom skumt i början och man funderar på om man plötsligt fått sämre syn, men icke! Ett par minuter senare har lampan fogat sig och lyser med full kraft. Det är bara det att det där man skulle göra i köket är klart för länge sen och man är redan ute i vardagsrummet igen.

Ville jag göra det jag nu ska göra i skumt ljus så hade jag tänt stearinljus.

Det skiljer säkert på olika märken, men överlag så är det här min upplevelse och då blir det där “släck lampan i rum du inte är i” något som jag förmodligen kommer att lägga av med. Som i badrummet då, där har vi en lågenergilampa. Om man släcker den, vilket folk ju gör för det mesta och man ska in dit så hinner man alltså pinka, torka sig och tvätta händerna innan lampan lyser som den ska. Okej, tvätta händerna var väl att ta i då, om man inte är snabb, men pinka och torka hinner man alla gånger.

Och om effekten av den här dumheten blir att jag inte släcker lamporna så undrar jag över miljövinsten med borttagandet av glödlamporna, som jag ju släckte när jag inte behövde ljus längre. Och tillverkarna har antagligen ingen som helst lust att göra något åt det, för jag är ju tvungen att köpa deras jävla lampor vare sig jag vill eller inte och om jag inte släcker dem så lär jag behöva köpa dem oftare än om jag gjorde det..

Smart.

I-landsproblem. Jag sa ju det.

Andra bloggar om: glödlampor, lågenergilampor, ljus, energi, el, miljö

– Det är ju hans levebröd. Det är synd men han måste ju jaga, det ligger i hans natur. Det ligger ju faktiskt i kattens natur också.

Så säger Jonny i Sörårsele vars katt blev tagen av en kungsörn.

Med tanke på hur andra rovdjur (läs varg) behandlas så borde vi införa skyddsjakt på kungsörn genast och frågan är egentligen om vi behöver några kungsörnar alls. Vi kan ju inte ha rovdjur som ger sig på våra tamdjur hur som helst och tänk på barnen? Hur ska man kunna lämna sin baby sovandes i vagnen när en fågel kan komma och anfalla vilken sekund som helst?

Andra bloggar om: varg, kungsörn, rovdjur, vilt, natur, tamdjur, jakt. skyddsjakt

Politometern presenterar de mest inflytelserika politiska bloggarna den här veckan. Jag har läst det i förbigående, men egentligen inte varit så intresserad, men så såg jag nyss att jag hade fått besök därifrån. Länken visar de mest inflytelserika ppbloggarna.

Jag står med på listan. Konstigt tyckte jag, men okej.. Plats 16? Kul, men var är Josh då och vilka är de andra om jag frotterar mig bland Rick Falkvinge, Anna Troberg och Opassande?

Enligt min humla hittar man på plats 98.

Okej… så drottningsylt har mer inflytande än humlan? Eller inte.

Andra bloggar om: politometerna, piratpartiet, politik, politisk blogg

Jag mötte en kollega på Kapp Ahl. Inte en av mina nattkollegor alltså, utan helt enkelt en som jobbar på samma ställe som jag. Som brukligt är så tittade hon på barnet och frågade hur länge jag skulle vara ledig, och sen utspelade sig något mycket surrealistiskt.

Helt appropå så frågar hon mig om jag har gått upp mycket i vikt eller om jag är gravid igen. Njae, svarar jag.. jag gick ju upp drygt trettio kilo varpå jag blir avbruten med “före eller efter…?” med en nick åt gossen.

Andra bloggar om: dumt, vikt, baby, graviditet

För ett par dagar sen så mailade jag telge nät. Med tanke på mina tidigare erfarenheter av mailkontakt med företag så gäller det ju att vara ute i god tid, i det här fallet tre veckor.

Gissa om jag blev förvånad när jag får svar samma dag! Dessutom ett i stil med att jahapp, då var det klart! Visst är det sorgligt att man blir både förvånad och misstänksam när saker bara verkar funka?

Andra bloggar om: telge nät, kundtjänst, kundrelationer, mailkontakt

Om inte folk hade kämpat mot dumheter som mediabolagen sysslar med så kanske vi fortfarande hade haft en radiokanal som sände 12 timmar per dygn.

När man läser om det idag så verkar det vrickat, trångsynt och mest fånigt, men det är ju precis samma sak som händer idag. Istället för att utvecklas och försöka hitta nya sätt att nå fram så kämpar etablissemanget med näbbar och klor för att saker ska vara som “de alltid har varit”. Förutom att de aldrig alltid har varit som förut.

Själv är jag inge förändringsivrare jag heller. Jag tycker om när saker är som de brukar vara, men att med en dåres envishet jaga det som varit gör att man tappar det som är nu. Att som i mediabolagens fall jaga sina eventuella (jag skriver eventuella eftersom en hel del av mina bekanta som förr köpte musik/film numera har slutat med det) kunder kan ju aldrig sluta väl och det övergår mitt förstånd hur man ens kan göra det.

“Men hur ska vi få betaaalt?”

För det första är det ingen rättighet att få betalt och för det andra så går det att konkurrera med gratis. Jämför vatten på flaska till exempel.

Jag förstår mycket väl att kreatörer blir förbannade om de säljer skapligt och ändå bara för ett par tusenlappar i handen, som de sen ska skatta på, men frågan är hur mycket som på vägen har hamnat i fickorna på bolagen som lever på att promota människor? Självklart har det sina fördelar, men faktum är att de allra flesta artister blir inte spelade på radio rix en gång i timmen och får inte reklamtid på tv4, så frågan är om det är värt pengarna eller om h*n kan göra det bättre själv?

För det andra, och det här är egentligen det viktiga tycker jag, så ska inte privata aktörer ha möjlighet att leka polis. Brott ska utredas av polis och inte av bolag som redan från början har satt agendan, att detta ens kan föregå i Sverige är inget annat än en skandal. Inte tillräckligt med poliser? Nej, men medborgargarden är inte heller lagligt, så varför ska mediabolagsgarden vara det?

Fast det är klart, vi kanske borde ha en radiokanal som sänder 12 timmar per dygn och vi borde kanska lyssna på senaste idolvinnaren och köpa album som låter precis likadant som det som släpptes förra månaden av en annan vinnare av en “artisttävling” och låta de som idag plinkar på i sin källare sitta där och plinka för att de inte har rätt “image” eller “approach”, för det är ju ändå tydligen viktigare än om man har talang.

Andra bloggar om: musik, fildelning, pirater, piratpartiet, utveckling, talang, artister, kreatör

Jag har länge velat byta mobilabonnemang, men inte riktigt kommit mig för. Egentligen så är jag en såndär stofil som skulle klara mig alldeles utmärkt med ett kontantkort och egentligen så spelar det inte så stor roll vad jag har för telefon heller. Man ska kunna ringa med den och skicka sms typ. Det är ju inte så att jag har den med mig jämt eller svarar i den varenda gång den ringer heller.

Mitt val av ny operatör har grundats sig i min avsky för de där försäljarna som står i nästan varenda gathörn numera och som jagar efter folk med fraser som “Ni där, det vackra och lyckliga paret”, “Grattis till bebin”, “Tjena glidarn” och min personliga favorit som jag tyvärr inte råkat ut för själv, men däremot kollegan som gick med sin då sextonåriga dotter och möts av “Är någon av er över 18?”

Ett par operatörer faller bort kan man säga.

18 december beställde jag en ny telefon lite oväntat sådär, det är en söt historia i sig som slutar med hur fantastisk jag är, men vi behöver ju inte orda mer om. Beställningen gjordes hos Telias webshop och med telefonen så skulle jag få mobilsurf alltid och spotify premium på köpet fram till påsk. Helt plötsligt öppnar sig en helt ny värld av möjligheter för mig kan man säga. Tänk att när Josh ska snacka och snacka och snacka med folk som han ju gör jämt kunna läsa bloggar istället?

Ja, det var det där med bloggarna som gjorde det, faktiskt.

29 december får jag det första brevet från Telia. Eller snarare tre kuvert på samma dag, men låt oss för enkelhetens skull räkna varje laddning med brev vid samma tillfälle som ett. Det innehåller bland annat ett avtal som ska skrivas på och skickas tillbaka och med tanke på helgdagar så skrev jag på illa kvickt och rasslade ner till närmaste brevlåda för att inte fördröja vare sig telefonleverans eller abonnemangsbyte. Det står nämligen på ett av pappren jag fått att det nya abonnemanget börjar fungera 11 januari med mitt gamla nummer och då vore det ju synnerligen lämpligt att ha telefon och SIM-kort.

4 januari kommer nästa laddning med brev, den här gången med SIM-kort och ännu ett avtal som ska skrivas på och skickas tillbaka. Det ser lite annorlunda ut än det förra, men innehåller efter vad jag kan se i stort sett samma information. Samma sak igen då, skriver på och rasslar ner för backen till postterminalen som har en brevlåda som töms klockan 18 samma dag och inte klockan 10 som ju är det nya här på landet.

11 januari börjar mitt nya SIM-kort att fungera och förmodligen mobilsurf alltid också, men det har jag inte så stor glädje av eftersom jag inte har fått min telefon. Så jag surar över det hela, men tror ändå att min telefon ju måste vara på väg. Särskilt som jag får ett sms som säger att jag kan aktivera spotify premiun när jag har lust. Vilket jag ju onekligen har, men inte möjlighet till.

Framåt helgen börjar jag surna till ordentligt, men orkar inte riktigt ta tag i det och vill gärna tro att att telefonen kommer vilken dag som helst. Det blir fredag illa kvickt och ingen telefon dyker upp.

I måndags, alltså precis en månad efter att jag har gjort min beställning, så får jag ännu ett brev från Telia. Den här gången är det en bekräftelse på en ändring av mitt abonnemang som jag inte har en aning om att jag har gjort. Däremot så får jag ingen telefon, men blir förbannad och river runt i papperhögen för att hitta ett nummer till kundtjänst och ringer dit. Bara för att upptäcka att det är till den automatiska kundtjänsten jag har ringt! Jag har förstås ögnat igenom pappren, fastnat på ordet kundtjänst och knappat in därefter, men det jag borde ha letat efter var “telefon” och inte “kundtjänst”. Så nu vet ni det.

Ringer det andra numret och råkar ännu en gång ut för diverse knappval, men det här är faktiskt den vanliga kundtjänsten. Det begriper jag när en röst upplyser mig om att det är 18 minuters väntetid. Eftersom jag tycker mig ha fått mitt tålamod tillräckligt utnyttjat av Telia men inte vill bli ännu mer förbannad och skälla ut stackaren som råkar sitta i kundtjänst när det är min tur så börjar jag att leta efter en mailadress igen. Jag har gjort det förut utan att lyckas eftersom Telia har stängt många av sina kontaktmöjligheter via internet, för att förbättra sin service förstås, men den här gången så lyckas jag faktiskt hitta något slags formulär.

Låt oss säga att jag formulerade mig lite syrligt. Inte elakt och inte en svordom, men syrligt som sagt. När jag postat formuläret så får jag en länk skickad till min epostadress där jag ska kunna följa mitt ärende, om jag inte vill fråga Eva direkt då. Eva kan nämligen svara på det mesta, för hon är deras automagiska kundtjänstrobot som förstås inte har en aning om vart min telefon är.

Idag är det torsdag och jag har fortfarande inte fått något svar, vilket ju är lite lustigt med tanke på att Telia säljer just kommunikationsmöjligheter. Däremot har jag fått ännu ett brev i brevlådan av Telia, de hann få ut räkningen i tid. Det hade ju kunnat se lite dumt ut annars menar jag.

Igår fick jag däremot en avi om att min telefon hade kommit. Lite sådär halvsurt och ironiskt så slänger jag ur mig att jag blir inte ett endaste dugg förvånad om det visar sig att telefonen “råkar” ha blivit skickad i måndags. Av en ren tillfällighet förstås.

Vilket datum tror ni stod som avsändardatum? Ren tillfällighet förstås.

Andra bloggar om: telia, felia, mobiltelefoni, mobilabonnemang, kundtjänst, kundrelationer

Nej, det är ju lätt att vara efterklok och framför allt är det lätt att klaga och gnälla efteråt över hur saker borde ha varit. Nej, självklart så borde inte kandidater ha tillgång till valresultat så som varit fallet i Piratpartiets primärval, men jag förstår faktiskt inte varför det inte togs upp till diskussion tidigare? Jag visste i alla fall om att Rick hade konstruerat systemet och att han skulle och kunde kontrollräkna rösterna innan valet var slut och även om det knappast var optimalt så tycker jag att om man har blivit informerad och ändå röstar så har man godtagit det.

Men nej, i sak håller jag ju med. Det är klart att Rick Falkvinge och Anna Troberg inte skulle ha tillgång till valresultatet, men ärligt talat, vad har de kunnat göra med resultaten? På vilket sätt kunde de “fuska”? Både Rick och Anna gissar jag kände sig ganska säkra på att komma med, partiledare och vice partiledare har ju en förmåga att bli röstade på när det gäller såna här saker.

Det är klart att någon av dem rent hypotetiskt hade kunnat försöka sätta käppar i hjulet för annan kandidat som stack upp lite som favorit, men varför? Om Piratpartiet kommer in i riksdagen så är det ju inte bara plats ett och två som blir insläppta ändå.

Det jag undrar över är om någon har tagit upp den här frågan med Falkvinge innan valet? Är det någon som har sagt att hörrudu Rick, det här med att du bygger systemet är inte så bra faktiskt och att du och Anna kollar resultaten efterhand är det inte heller? Jag har ingen aning, verkligen inte, men jag tänker att det är ju lätt att låta någon annan ta grovgörat och sen gnälla över hur dåligt det blev.

Hade någon annan byggt systemet så hade Falkvinge inte heller haft anledning att kontrollera det heller. Alls.

Däremot så tycker jag att den tekniska biten i valet fungerade lite sådär till att börja med och att det i så fall är mer besvärligt för partiet än ovanstående. Det såg enkelt och snyggt ut när man väl kunde logga in, men redan där var det besvärligt. För om man utgår från en människa som inte lever sitt liv på internet, men som ändå tycker att integritet och sånt är viktigt, så var det inte ens självklart hur man skulle logga in. Va? Vilket användarnamn och lösenord har jag på pirateweb? Jo, jag vet att man har angivit det när man blev medlem, men det är inte alls självklart att man kommer ihåg det så här ett år senare eller hur lång tid det nu må röra sig om. Dumt, kan tyckas, men även dumma människor ska rösta.

När jag röstade så fungerade systemet och det var bara att dra och klicka fram och tillbaka och sen fick man en kod som man kunde använda senare för att ändra och flytta om sina röster fram till valets slut. Bara det gör ju att det faktum att Anna och Rick kunde räkna rösterna spelar mindre roll, för bara för att det såg ut på ett visst sätt idag betyder inte att det gör det imorgon. Nu fungerade inte koden det datum som det var sagt och så kan det ju vara, men att det inte gick ut någon information till medlemmarna i stil med “försening” eller vad som helst är under all kritik. Ett par dagar senare fungerade koden, men det var det heller ingen som informerade om.

Det tycker jag inte var så jävla smart och jag misstänker att partiet som sådant gärna glömmer (förtränger?) att för att kunna ta sig in i riksdagen så måste man också nå dem som inte är teknokrater. Faktiskt. Och de man har fångat upp tappar man illa kvickt genom tekniska lösningar som är krångliga och/eller inte fungerar. Dessutom är de svåra att fånga upp till att börja med, för väldigt många tror fortfarande att Piratpartiet, det är de där som laddar ner va?

Andra bloggar om: primärval, valfusk, rick falkvinge, anna troberg, piratpartiet, pirater, ladda ner, integritet

Idag slår Aftonbladet på stort med att vi allihop ska hjälpa människorna på Haiti som drabbats av jordbävning och självklart tillfrågas ett gäng kändisar om de kan bidra. Lika självklart är att de gör det.

Jan Guillou, 66, författare, Stockholm:

– Ja, det är klart jag ställer upp och jobbar en timme för Haiti. Det här är den värsta jordbävningskatastrofen som inträffat under mitt liv. Därför är behovet större än någonsin. Jag tjänar ungefär 5 000 kronor i timmen, så det är vad jag kommer att skänka.

Nätstölderna har verkligen gått hårt åt den ärrade författaren.

Därmed inte sagt att man inte ska skänka pengar till välgörenhet. Bara så att vi förstår varandra.

Andra bloggar om: fildelning, nätstöld, Jan Guillou, pirater, piratpartiet