Bättre kolla på Tor-projektet som verkligen har en god chans att lura FRA.

Klockrent argumenterat. Det är precis den här typen av argumentation som många behöver höra och jag håller med i det mesta du skriver. Det är dock en sak jag kliar mig i huvudet över:

“FRA har ingen glädje av att veta att presentförslaget som jag fick inte fick mitt bifall eller för all del vad som står i min deklaration. Jodå, krypterat, tänker du. Är du dum??”

Jag förstår inte riktigt din härledning. I min hemskt nyvakna hjärna låter det här som att “FRA _har_ glädje av att veta ditt&datt om det är krypterat”. Men det låter ju inte vettigt. Vad gäller kryptering så finns riktigt tunga sådana idag. En kryptering som tar hundratals år för en vanlig dator att knäcka kan säkert knäckas av FRA på ett par veckor, men det är fortfarande ett bra skydd eftersom FRA omöjligtsvis kan lagra landets datatrafik så länge. Den data som lagras beror på ett antal “sökord”, enligt FRA, med kryptering kommer inte dessa sökord hittas ens i första början. Sen finns ingen teoretiskt övre gräns hur väl man kan kryptera saker, men det blir förstås mycket för datorn att jobba med en starkare dito.

http://www.sr.se/kronoberg/nyheter/artikel.asp?artikel=2069650

länk2
http://www.smp.se/nyheter/vaxjo/omfattande-journalfusk-utreds-av-polisen%28637390%29.gm

Om jag minns rätt så finns det domstolsutslag där det faktiskt är själva anmälan som är grunden för avsked. Tunnelbanan var ett dåligt exempel, där gjorde man så som du menar. (Jag är ledsen, men jag orkar/hinner inte leta upp något exempel nu. Någon som har jobbat med arbetsrätt bör kunna ge ett dock.)

Men det är skillnad mellan privata företag och offentlig verksamhet. Det är om du jobbar privat som hårdare regler gäller.

Jag vet inte hur långt det går att sätta munkavel på de anställda. Vad jag vet är att anställda som har anmält missförhållanden till Arbetsmiljöinspektionen har råkat illa ut. Jag börjar glömma detaljerna nu, men såvitt jag minns nu menade domstolen att den anställde handlat så att företaget hamnat i vanrykte. Det hjälpte inte att den anställde hade rätt. Det gällde varumärkesskydd såvitt jag förstår.

Nu kommer jag på ett fall, fackordföranden för tunnelbaneförarna i Stockholm. Men det finns fler. det är dock väldigt sällan fallen kommer upp i vanliga tidningar.

Tips: För den som nu ändå vill anmäla så gäller det att gå via facket. Det kan dock vara svårt om facket t ex har en moderat ordförande som också han hellre värnar företaget. Jag har sett sådana exempel.

Du nämner också något om en tes, vilken? Jag inser att du tror att du förstått vad du tror att jag var ute efter, men jag är inte så säker på att du inser att det du läste kanske inte är vad jag vad jag var ute efter.

Det finns en annan sida av saken också. Du säger att din arbetsgivare ska skita i om du ringer media.

Det är nog inte säkert. Dvs du har ofta inte rätt att göra det. Om det t ex skulle förekomma något olagligt på din arbetsplats, t ex gällande arbetsmiljö, miljö eller något annat som egentligen har allmänt intresse, då får du inte berätta det.

Ja, just det. Du får inte berätta det. Om inte din arbetsgivare vill.

I alla fall om du jobbar i ett privat företag. Ju högre “etik” de har desto hårdare skulle jag tro att de bevakar sina anställda. (Jodå, jag har konkreta exempel på det.)

Det är lite annorlunda med statligt och kommunalt anställda, men så snart man bolagiserat (eller förstås privatiserat) så gäller det att hålla käften där med.

Om man nu blandar det med det du skriver om så får man en härlig soppa.

Smaklig måltid!

Låt säga att man upptäckt en ny sjukdom, “döpåstörtis”. Endast en på miljonen bär på sjukdomen latent. Du utvecklar en testmetod för sjukdomen som har 99 procents träffsäkerhet, vilket betyder att man träffar rätt 99 gånger av hundra. Du testar nu en miljon människor. 1 av en miljon bär på sjukdomen, men 1 person av 100 kommer att testas positivt – dvs. att de har döpåstörtis fast de inte alls bär på den. Detta är vad 99% träffsäkerhet betyder: 1 procent fel.

Vad är då en procent av en miljon?

Det är tiotusen.

När man då testar en miljon människor, så kommer man rent statistiskt att hitta ett fall av döpåstörtis. Men testet kommer inte bara att identifiera en person, det kommer att identifiera tiotusen. Rätt många fel alltså. 10000 när det borde varit 1, det betyder att testet har en felprocent på 99,99%. Alltså, risken att testet visar fel är 99,99 procent!

Skala nu upp detta till hela befolkningens privata kommunikation och meningsutbyte, varje dag dygnet runt! Lägg här till att det verkliga buset som vill kommunicera ostört ofta vet hur de skyddar sig, så blir situationen än mer galen, och givetvis också det faktum att sverige inte står under något hot av terrorism eller något annat hemskt som bara används retoriskt. Fråga dig också hur det skiljer sig från maffians löften om “beskydd” på ett retoriskt plan.. Mardrömmar är liksom inte mer sanna än vad drömmar om något gott är. Handlingarna man bygger på de mörka fantasierna är dock verkliga, lika verkliga som dess konsekvenser.

Förresten, har du surfat fel någon gång? Kanske när du söker efter något och vadar i irrelevanta sökträffar. Det blir ju ibland rätt många sidor man besöker bara för att konstatera att det inte vara rätt. Den som grottar i ditt privata ser inte vad du konstaterade, han (jo det är det nog) ser bara att du efterfrågade och fick dig tillsänt (välj ditt gift). Så surfa inte fel i fortsättningen, det kan användas emot dig.