Välkommen till Telia

Jag har länge velat byta mobilabonnemang, men inte riktigt kommit mig för. Egentligen så är jag en såndär stofil som skulle klara mig alldeles utmärkt med ett kontantkort och egentligen så spelar det inte så stor roll vad jag har för telefon heller. Man ska kunna ringa med den och skicka sms typ. Det är ju inte så att jag har den med mig jämt eller svarar i den varenda gång den ringer heller.

Mitt val av ny operatör har grundats sig i min avsky för de där försäljarna som står i nästan varenda gathörn numera och som jagar efter folk med fraser som ”Ni där, det vackra och lyckliga paret”, ”Grattis till bebin”, ”Tjena glidarn” och min personliga favorit som jag tyvärr inte råkat ut för själv, men däremot kollegan som gick med sin då sextonåriga dotter och möts av ”Är någon av er över 18?”

Ett par operatörer faller bort kan man säga.

18 december beställde jag en ny telefon lite oväntat sådär, det är en söt historia i sig som slutar med hur fantastisk jag är, men vi behöver ju inte orda mer om. Beställningen gjordes hos Telias webshop och med telefonen så skulle jag få mobilsurf alltid och spotify premium på köpet fram till påsk. Helt plötsligt öppnar sig en helt ny värld av möjligheter för mig kan man säga. Tänk att när Josh ska snacka och snacka och snacka med folk som han ju gör jämt kunna läsa bloggar istället?

Ja, det var det där med bloggarna som gjorde det, faktiskt.

29 december får jag det första brevet från Telia. Eller snarare tre kuvert på samma dag, men låt oss för enkelhetens skull räkna varje laddning med brev vid samma tillfälle som ett. Det innehåller bland annat ett avtal som ska skrivas på och skickas tillbaka och med tanke på helgdagar så skrev jag på illa kvickt och rasslade ner till närmaste brevlåda för att inte fördröja vare sig telefonleverans eller abonnemangsbyte. Det står nämligen på ett av pappren jag fått att det nya abonnemanget börjar fungera 11 januari med mitt gamla nummer och då vore det ju synnerligen lämpligt att ha telefon och SIM-kort.

4 januari kommer nästa laddning med brev, den här gången med SIM-kort och ännu ett avtal som ska skrivas på och skickas tillbaka. Det ser lite annorlunda ut än det förra, men innehåller efter vad jag kan se i stort sett samma information. Samma sak igen då, skriver på och rasslar ner för backen till postterminalen som har en brevlåda som töms klockan 18 samma dag och inte klockan 10 som ju är det nya här på landet.

11 januari börjar mitt nya SIM-kort att fungera och förmodligen mobilsurf alltid också, men det har jag inte så stor glädje av eftersom jag inte har fått min telefon. Så jag surar över det hela, men tror ändå att min telefon ju måste vara på väg. Särskilt som jag får ett sms som säger att jag kan aktivera spotify premiun när jag har lust. Vilket jag ju onekligen har, men inte möjlighet till.

Framåt helgen börjar jag surna till ordentligt, men orkar inte riktigt ta tag i det och vill gärna tro att att telefonen kommer vilken dag som helst. Det blir fredag illa kvickt och ingen telefon dyker upp.

I måndags, alltså precis en månad efter att jag har gjort min beställning, så får jag ännu ett brev från Telia. Den här gången är det en bekräftelse på en ändring av mitt abonnemang som jag inte har en aning om att jag har gjort. Däremot så får jag ingen telefon, men blir förbannad och river runt i papperhögen för att hitta ett nummer till kundtjänst och ringer dit. Bara för att upptäcka att det är till den automatiska kundtjänsten jag har ringt! Jag har förstås ögnat igenom pappren, fastnat på ordet kundtjänst och knappat in därefter, men det jag borde ha letat efter var ”telefon” och inte ”kundtjänst”. Så nu vet ni det.

Ringer det andra numret och råkar ännu en gång ut för diverse knappval, men det här är faktiskt den vanliga kundtjänsten. Det begriper jag när en röst upplyser mig om att det är 18 minuters väntetid. Eftersom jag tycker mig ha fått mitt tålamod tillräckligt utnyttjat av Telia men inte vill bli ännu mer förbannad och skälla ut stackaren som råkar sitta i kundtjänst när det är min tur så börjar jag att leta efter en mailadress igen. Jag har gjort det förut utan att lyckas eftersom Telia har stängt många av sina kontaktmöjligheter via internet, för att förbättra sin service förstås, men den här gången så lyckas jag faktiskt hitta något slags formulär.

Låt oss säga att jag formulerade mig lite syrligt. Inte elakt och inte en svordom, men syrligt som sagt. När jag postat formuläret så får jag en länk skickad till min epostadress där jag ska kunna följa mitt ärende, om jag inte vill fråga Eva direkt då. Eva kan nämligen svara på det mesta, för hon är deras automagiska kundtjänstrobot som förstås inte har en aning om vart min telefon är.

Idag är det torsdag och jag har fortfarande inte fått något svar, vilket ju är lite lustigt med tanke på att Telia säljer just kommunikationsmöjligheter. Däremot har jag fått ännu ett brev i brevlådan av Telia, de hann få ut räkningen i tid. Det hade ju kunnat se lite dumt ut annars menar jag.

Igår fick jag däremot en avi om att min telefon hade kommit. Lite sådär halvsurt och ironiskt så slänger jag ur mig att jag blir inte ett endaste dugg förvånad om det visar sig att telefonen ”råkar” ha blivit skickad i måndags. Av en ren tillfällighet förstås.

Vilket datum tror ni stod som avsändardatum? Ren tillfällighet förstås.

Andra bloggar om: telia, felia, mobiltelefoni, mobilabonnemang, kundtjänst, kundrelationer