Shoppingråd?

Det är ju kul när bebisen liksom inte är så mycket bebis längre utan blir mobil. I vårt fall så reste sig gossen och gick en dag i princip. Eller nej, han reste sig mot leksakslådan på morgonen och på eftermiddagen tog han sig gåvagn och gick. Bokstavligen. Efter det lärde han sig att krypa.

Jättekul, som sagt, och det är klart att man blir sjukt stolt när ens egen avkomma visar sig vara ett sånt geni, men när nyhetens behag har lagt sig så börjar i alla fall jag att fundera.

Alltså, han är ju överallt hela tiden! Ibland på alla fyra, men oftast på två ben tillsammans med sin vagn som vi trodde var en gåvagn, men som egentligen är en pansarvagn som man kan köra över allt med. En favorit är annars att krypa in under bordet där jag sitter och ställa sig mot en fllyttkartong med böcker och plockar ur dessa samtidigt som man slår huvudet i bordet. Och då ska jag skjuta ut fåtöljen jag sitter i, säga ”nej, ta mig i handen” och så gör han det och klampar fram och slår skallen i bordet på vägen.

Till hans försvar(?) ska sägas att han visserligen är en riktig bokslukare (bokstavligen.. vi har en del så kallade pekböcker i kartong som blir mindre och mindre), men han förstår att man ska vara försiktig, så inte en ynka boksida har gått sönder, men jag vill inte ta risken heller.

I alla fall, barnkläder är ju en jätteindustri numera. Inte som när jag var liten och föräldrarna köpte kläder och OBS! och så var det inte mer med det. Nej, nu är det P.O.P (allvarligt.. en overall för tusen spänn? verkligen? Vem betalar det?) och det ska köpas danskt och jag vet inte vad och en liten babybody för trehundra är väl inget konstigt? Det jag undrar är var man kan köpa en bodysuit (jo, det heter så. På min tid hette det sparkdräkt) med tillhörande väggtavla i kardborre? Alltså, som skor med kardborreknäppning fast en sparkdräkt till ungen och så en tavla som man sätter på väggen och när ungen far runt och man inte kan vara överallt hela tiden så trycker man fast ungen på väggen.

Det finns väl? För jag skulle gärna vilja dricka en kopp kaffe eller åtminstone kunna tänka på att skriva ett blogginlägg utan att samtidigt hålla blicken på ett litet barn som inte riktigt inser sina begränsningar. Och vad är grejen med badrummet förresten? Han har varit där tusen gånger, men nu, nu ska han rassla iväg dit så fort han får chansen.

Andra bloggar om: , , , , ,

Det här inlägget postades i Böcker, Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Shoppingråd?

  1. Jenny skriver:

    Låter som om ni har ett härligt, livfyllt och nyfiket litet barn. Bättre det än hämmad. I längden. 🙂

  2. M skriver:

    Du ska se att han snart äter kattsand till middag eller varför inte ett mellanmål.

  3. Carla skriver:

    Om du hittar så säg till, skulle sitta fint med en sån här också =)

  4. Daniela skriver:

    Låter som att du har en väldigt klok unge, du får se bokslukandet som en början på att lära sig läsa eller något 🙂

    Apropå barnkläder så satt jag precis och funderade på något jag såg på en blogg, en ”dregglis”, dvs. en snygg tyggrej som ungen tydligen ska dreggla på. Undrar vad en sådan kostar och jag undrar varför en hederlig handduk eller så inte duger. Tänkte även på hur det skulle vara om vi hade rosa spypåsar med stjärnor på på jobbet. Det känns lite konstigt att ha något snyggt som man ska förstöra med kroppsvätskor, men det är kanske bara jag? Jag kommer att bli världens mest omoderna mamma när den dagen kommer tror jag.

    Apropå den specialdesignade sparkdräkten så kanske du ska ta och uppfinna en och ta patent, då blir du rik OCH har koll på barnet.

  5. Drottningen skriver:

    Jenny: Och smart, glöm inte smart 😉

    Daniela: Ja, vi räknar iskallt med att intresset kommer att hålla i sig =)

    Dregglis, är det så de heter? Jag har några ärvda såna och jo, nog är de praktiska (mer än en handduk eftersom handduken knappast får sitta kvar), men jag skulle inte köpt några själv.. Jag tror att huvudsaken är att de är coola, för hur hemskt kan det vara med dreggel på tröjan? Egentligen alltså. Jag vet alltså inte vad de kostar, men du kan säkert få betala skitmycket om du bara vill.

  6. Daniela skriver:

    Men kan man inte bara ha en vanlig snusnäsduk då? Så tror jag man hade när jag var bebis. Att ha en bebis verkar ju vara som att ha en alldeles egen skyltdocka numera, allt ska mixas, matchas och sedan ska man ta en bild och lägga upp på bloggen så alla får se hur duktig mamma är på att bygga outfits 😉 Tycker att det är läskigt att en sparkdräkt kan kosta lika mycket som en av mina klänningar, kan man inte bara få ha ett barn, måste man bli modemedveten också? Jag gillar ju att shoppa så kommer säkert köpa massvis med kläder när jag får barn, men det finns gränser på hur mycket jag betalar för så lite tyg liksom…

  7. Drottningen skriver:

    Men herregud, du tänker stryyypa barnet! 😉

    Jo, jag tror du är något på spåren. Det är en av anledningarna till att jag har undvikit föärldragrupper, öppna förskola osv…

  8. Daniela skriver:

    Hahaha det där är också kul, men kan strypa barnet med en väl knuten snusnäsduk, men ettåringar får tulta runt i tröjor med luva, för det är ju coolt, lika stor stryprisk om de fastnar i något. När jag var liten var det till exempel en åttaåring som dog efter att ha fastnat med luvan i en glipa där rutschkanan (stavning?) börjar. Man får väl hålla ett öga på ungen vettja 😉 Halsduk, får man ha det på barn numera?

    Jag är rädd för det där med föräldrargrupper, problemet är att jag typ inte känner någon som vill ha barn innan de är 30, så hur gör man då om man inte vill vara ensam hela dagarna när man är föräldrarledig? Hur lär man känna folk? Är det som hundtricket, man bara tar med sig vagnen o så får man vänner?

  9. Drottningen skriver:

    Du frågar helt fel människa, för här sitter jag ensam hela dagarna. Med andra ord så vet jag inte, jag antar att man kan hitta folk på familjesidor av olika slag, men jag vill inte träffa folk vars enda gemensamma intresse skulle vara barn i samma ålder.

    (okej, jag är inte ensam hela dagarna, men andra småbarnsföräldrar är det ont om på nära håll)

  10. Daniela skriver:

    Nja, helst ska det ju vara någon som pratar om annat än barn också, men jag tänkte att om tar ut vagnen och börjar snacka om barn så måste man ju någon gång hitta någon som man har mer gemensamt med än bara barn i samma ålder.

    Fast jag kan också tänka mig att bli vän med en pensionär eller så. Det vore kanske bäst. Är man två mammor som fikar så blir man ju distraherad av barnen hela tiden, om man istället blir vän med en pensionär så kan den hålla koll på bebisen medan man dricker sitt kaffe, samt att man antagligen dessutom blir bjuden på hembakat fikabröd.

  11. mcsarcne skriver:

    Jag funderar allvarligt på att skaffa en löplina till min onge…

  12. Emma skriver:

    Förstår exakt vad du menar. Hade världens lugnaste lilla pyre som mest satt donade på sin lilla lekmatta. Sedan från en dag till en annan blev hon plötsligt mobil. Brukade skaka på huvudet åt folk som bygger om halva bostaden för att de fått barn. Men efter att ha halat in minior en miljon gånger från att fara ut i hall och badrum (hej öppen planlösning) och härja insåg vi att något måste göras. Operation barnsäkring inleddes. Efter montering av barngrind hörnskydd osv en har vi nu en fredad säkerhetszon där liten kan härja hyfsat fritt.

    Har också varit djupt skeptisk till föräldragrupper osv. Men rekommenderar dig att prova på om du har någon bra Öppna Förskolan i närheten. Har bara positiva erfarenheter av min. Musikstund plus att härja runt en stund med andra småttingar (och andra leksaker) brukar vara det som behövs för att bota bebisrastlöshet. Har man tur hittar man en eller ett par vettiga föräldrar att prata med också, den sortens man skulle umgåtts med annars också. Inte bara för att man har jämngamla barn..

  13. Drottningen skriver:

    Emma: Fast jag är rädd för småbarnföräldrar…. och det där med musikstund. Aldrig att jag sitter i ring och apar mig! Men tanken på öppna förskolan har slagit mig. Förr eller senare måste man väl beblanda sig

  14. Emma skriver:

    Jo jag vet. Och ska jag vara ärlig kände man sig rätt fånig första gången, trots att jag spelat teater och annat verkligt apande i grupp. Men sedan upptäckte jag att charmen med öppna förskolan är att man kan sålla ut guldkornen. Brukar anlända lagom till den där musiken. Är det bara klubben för inbördes beundran där kan man ju ”ha lite bråttom” o behöva dra direkt efter. Är det några trevliga där sitter man kvar och fikar pratar om allt mellan himmel o jord medan medhavd avkomma glatt tröttar ut sig själv genom att hållbarhetstesta någon annans leksaker. Sist var ett av diskussionsämnena spritkulturen i nedre norrland vill jag minnas..(ganska avslappat med andra ord 😉

  15. Drottningen skriver:

    Jag tänkte ta med mig någon modig människa och gå dit när det är öppet för alla (ingen sång/gymnastik/massage alltså) och… eh.. jaaaa…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *