Jag har undrat en del över sladdret runt magen eftersom jag sen gossen kom har rört på mig mycket mer än innan och dessutom så går man ju ner i vikt när man ammar (hahahaha). Visserligen kan man skylla en del av sladdret på att huden drar ihop sig sämre när man inte är tjugo längre och Josh försöker hävda att ämnesomsättningen ändras när man blir äldre, men eftersom jag äter lika nu som förut så borde jag gå upp i vikt om hans teori stämmer och det där med huden.. ja, jag vet inte vad sladderhud väger om jag ska vara ärlig.
Förstå mig rätt nu, jag vill alltså inte alls påstå att jag är för tjock eller att jag egentligen behöver gå ner i vikt. Däremot så påstår jag att magsladdret inte är ett dugg häftigt och för mig som alltid har varit mager så är det här en ny och jättekonstig upplevelse. Det är lite som att gå igenom puberteten igen med skev kroppsuppfattning och allt det där, fast med lite mer lugn i botten om ni förstås.
Hur som helst så hittade jag precis orsaken. Sladdret kommer sig av att jag inte får sova i fred.
Får jag bara sova och inte bli väckt klockan fem i ett halvår eller så, så kommer sladdret att vara ett minne blott. Skönt att ha fått det förklarat i alla fall och extra bra att jag egentligen är så gott som oskyldig.
Andra bloggar om: efter graviditeten, sömn, motion, kost, vanor
Klockrent! =)
det har varit mkt sånt på senare tid, tjock för att du tänker, inte tänker, mer cancer, mindre cancer. Hur man än gör så får man antingen cancer eller så blir man tjock.
Jag är inte så säker alls på att ditt bukfladder beror på sömnbrist. Det är inte fladder man får när man får bukfetma. Och bukfetma kan man få med bidrag av alla möjliga stressfaktorer, inte bara i brist på sömn.
Stress, som i påfrestning, inte som i skyndaskyndabråttombråttom. Att jobba på en arbetsplats där man inte trivs, inte har inflytande över sin arbetssituation. Att leva i en miljö med konflikter. Att ha krav på sig själv som man känner att man inte kan uppfylla. Att leva med smärta. Att leva med typ A-beteende; hetsigt, tävlingsinriktat, få utbrott i trafiken, hata att hamna i kassakön som går långsammast. Att inte få tid för återhämtning – inte bara sömn, utan också pauser under dagen då stressnivån får komma ner på grundnivå.
Sånt gör att kroppen hamnar i fight or flight-mode. Kroppen reagerar som på stenåldern – ska jag slåss eller springa ifrån björnen? I väntan på beslut och aktion sparas energin – socker från blodströmmen förhindras från att ta sig in i musklernas celler, fett fortsätter flyta runt, innan kroppen vet om det är armar eller ben som behöver energin. När beslutet dröjer lagras energin. Som fett, särskilt i buken. Inne i buken, inte i fettlagret under huden.
Fettet känns inte när man nyper om magsladdret, det sitter innanför bukhinnan bland tarmkäx och tarmar. En helt annan sak än det fett som lagras på rumpa och lår och som sitter tätt under huden. Man kan för all del ha fett under maghuden också, men det är inte den som brukar kallas bukfetma. Och när vi ändå pratar fett kan vi konstera att det fett vi lagrar i buken är av den onda sortens kolesterol. Det är därför bukfetma/äppelfetma anses farligt, till skillnad från rumpa&lårfetma/päronfetma. Visar blodprov högt kolesterolvärde vet man numera att det är troligt att det kommer från kolesterol kroppen själv tillverkar, äggen etc du ätit kan inte förklara hela ökningen.
Och det där sockret som susar omkring i blodströmmen istället för att släppas in i musklerna får också sina konsekvenser. Det behövs högre doser insulin för att öppna låsen i dörrarna som släpper in sockret där det behövs. Man har insulinresistens, kroppens eget insulinsystem tröttas ut och man får till slut diagnosen diabetes när kroppen inte klarar att hålla sockernivån på normal nivå. Det hände mig, och jag fick lektionen som jag nyss hållit. Innan jag slutar föreläsa tänkte jag bara säga att om man vill veta ifall man har bukfetma av den potentiellt farliga typen ska man mäta bukhöjden, ligg på rygg och kolla hur hög magen är.
http://www.dn.se/livsstil/halsa/hall-koll-pa-din-bukhojd-1.478626
Ett långt svar för att säga, Drottningen, jag tror inte att just din mages tillstånd beror på för lite sömn. Den kommer säkert att rätta till sig ändå med tiden. Herregud, drottningmagar som ska sträckas ut till att rymma prinsar och prinsessor måste väl få lite tid på sig att återhämta sig?
karibien: vad suddig min skärm blev.. 😉 Jag mätte bukhöjden med tumstock och hamnade under 20 iaf. Jo, men alltså återhämta sig… ungen börjar ju gymnasiet när som helst, hur länge kan man skylla på att man nyss fått barn? Sömnbrist var roligare
Jag tycker att sömnbrist är ett jättebra skyll.
Jag gick ner i vikt fint – tills jag började jobba. Innan dess kunde man ju kompensera nattvakandet med att tjuvsova när grynet sover middag, men nu förväntas man ju JOBBA då ;(
Idiotiskt.
Snacka om skönnhetssömn!
Aha, det är därför jag är fet alltså. Eller jo, det kanske kunnat bidra iof, men ingen läkare har de senaste sju åren tyckt att 3-4 timmar sömn per natt är något att gnälla över så då kan det ju inte vara ett problem… 😀