Efter att den första chocken över hur mobil den lille gossen helt plötsligt blev har lagt sig, så har vi vant oss och dessutom upptäckt fördelarna. Han verkade ganska nöjd med att ligga/sitta på ett och samma ställe och skulle som ingenstans, fast vi förstås trugade och visade gåvagn och allt. Icke. På siin höjd så kunde han rulla fram om det var något han verkligen ville åt, men i stort sett så satt ungen där han satt under sin korkek och så var det med det. Tills han plötsligt en dag reste sig mot sin leksakslåda som om han alltid kunnat det.
Stor dag. Fantastiskt och allt det där.
Ett par timmar senare så reste han sig mot sin gåvagn och gick. Som om han aldrig gjort annat.
Fantastisk dag. Vilket geni!
Någon vecka senare började han krypa och vi fattade ingenting. Vad var grejen?
Nu vet jag vad grejen är. När man kryper så har man större kontaktyta med golvet än man har när man går, vilket gör att om man har rätt slags kläder på sig så fungerar man som en mycket effektiv dammuppsamlare. Det är grejen!
Det bästa är att det tar ju inte slut där. Han både går med stöd (stöd mot oss, möbler, strumpor, det är inte så noga) och kryper när han ska ta sig fram vilket för att han når allt upp till cirka 80 centimeters höjd. Han är ju ett fantastiskt sällskap i köket också när man lagar mat. Hoppsan.. där ramlade lite kapris ner.. inga problem.
Alla smulor, dammråttor, kattsandskorn, diverse rester bara försvinner. Han suger i sig precis allt och att hitta honom stående under matbordet plockandes med tidigare middagar är inget ovanligt alls. Ett tag så funderade jag på om det var så väldigt nyttigt det där, och försökte verkligen att torka av, skura och sådär, men med fyra katter, sambo och så den här lille gossen så är allt ogjort oavsett hur många gånger man gör det.
Min fråga är nu hur länge han kommer att fungera som slasktratt/dammuppsamlare och när måste vi börja ge honom mat egentligen? Han verkar ju växa bra på vad han nu hittar och nu när tänderna fullkomligen sprutar fram i käkarna på honom så kan han ju dessutom börja gnaga på möbler och få i sig fibrer.
Andra bloggar om: bebis, matvanor, dammråttor, kattsand, mat
Ha ha bra tänk där. Och välkommen in i ”liten men blixtsnabb klubben.” Tror inte du behöver offra möblerna helt. Min lilla tillfredsställer fiberintaget genom att servera sig själv rikligt med papper o kartong. I början var jag lite orolig för att eventuella blekmedel inte skulle vara helt bebbe-mage-vänliga. Men det verkar ju gå bra iaf. Vänta du tills han börjar ta sina första steg u t a n stöd och sedan övar lite klättring. Då ökar räckvidden betydligt. Tillslut når man liksom ett stadium där man får sålla det absolut skadliga o låsa in högt upp/hägna in. Resten får man se som livsutbildning.. Brukar dra gränsen vid ren skit och vasst grus som kan skada tänderna typ.
Ja, den här äter också papper och kartong. Eller gnager på i alla fall. Pekböcker går bra att äta, reklamblad och flyttkartonger fastnar i svalget tillsammans med plast från dvdfodral, så jag har begränsat intaget lite
Ett och annat besök på barnakuten med trillande ungar får man kanske räkna med ändå?
Du är underbar! Oj, vad jag skrattade.
Väntar mitt första barn i november, så allting med små barn är hemskt kul att läsa.
Hittade hit i dag pga den politiska sidan av bloggen, gillar det lilla jag hittills hunnit läsa. Extra körsbär på bakelsen dina inlägg om barnet.
Amanda: Tack! Jag hoppas du hittar många körsbär, för jag är ingen politisk bloggare egentligen. Jag blev som tvungen. (eller tvingad till i sann kvällspressanda)
Grattis till graviditeten! Alla som redan har barn måste ge de som ska få barn råd, vare sig de vill eller inte, så här kommer mitt: När bebisen har kommmit, vad det än gäller så kom ihåg att det går över. 😉
Åh, tack. Det är nog det bästa råd jag kommer att få i sammanhanget, alla kategorier…