Själv får jag inte ihop någonting just nu, så därför tycker jag att du ska läsa vad Opassande skriver om Mir Abbas och även artikeln i DN. Det kan tyckas lite okänsligt så här på sena lördagseftermiddagen, men är det inte just då vi egentligen kan ta till oss och tänka efter som allra bäst om vi bara vågar?
Det går inte ens att välja det värsta i hans historia, att hans döda kropp blivit liggande i ett år på ett bårhus är bara den sista av kränkningar.
Jag skäms, precis som Emma, och klumpen av illamående i magen beror inte enbart på dagens ensidiga kost i form av tårta. Men läs Emmas inlägg. Verkligen. Fast det är lördag.
Andra bloggar om: Mir Abbas, kränkning, homosexualitet, Afghanistan
En riktigt tragisk berättelse. Som verkligen kunnat få sluta betydligt lyckligare. Byråkrati och empatilöshet är inte något att hurra för.
Tragiskt människoöde onekligen.
Vad jag finner lika tragiskt är att trasiga själar finns överallt omkring oss och ingen orkar bry sig förrän det är för sent. (se närmsta självmordsstatistik)
Behandligen efter hans död är ju inte direkt fager, men då var åtminstone hans lidande över, det jävligaste är att det ska behöva gå så långt överhuvud taget innan folk hittar empatin
Jag skäms inte – eftersom jag inte anser mig skyldig – men jag skulle önska att jag kunde förändra byråkratin på något sätt.