Hur blev du politiskt intresserad?

Eller för att vara exakt så löd frågan från Hanna Wagenius ”Hur blev du politiskt intresserad, och hur ledde det till att du blev just pirat? Finns det något andrahandsalternativ?” och eftersom jag tror att det kan bli ett långt svar så får det bli en alldeles egen post.

Jag ser inte mig själv som särskilt politiskt intresserad över huvud taget. Detta trots att min far så länge jag kan minnas varit politiskt aktiv och även suttit i kommunfullmäktige tidigare. Däremot är jag samhällsintresserad och har alltid tyckt att man åtminstone ska hålla sig någorlunda uppdaterad om vad våra politiker har för sig och för all del om vad som händer i världen. Vi har alltid tittat på nyheterna hemma hos oss under min uppväxt och när jag flyttade hemifrån så fortsatte det helt enkelt. Okej, precis när jag flyttade så var kanske inte rapport prioriterat, men var jag hemma så..

Att jag blev pirat handlar dessvärre mest om brist på alternativ för min del. I förra valet så röstade jag på ett alliansparti och är överlag faktiskt ganska nöjd med många saker regeringen har gjort, men när de steg för steg började sälja ut sina medborgares integritet och stifta övervakningslag på övervakningslag samtidigt som statsministern bemöter kritiken med ”Det bästa vore om debatten lägger sig” så blev jag minst sagt mycket besviken. Att sen FRA-lagen röstades igenom som av en händelse mitt under brinnande fotbollsfeber känns inte direkt som en tillfällighet.

Då var jag dock inte pirat utan bara jävligt förbannad. Jag mailade riksdagsledamöter, demonstrerade utanför riksdagen och pratade hål i öronen på mina kollegor på jobbet. Ser ni inte? Fattar ni inte? Detta samtidigt som jag försökte försvara sittande regering med att de förstod inte, att de kunde riva upp FRA-lagen och att man kan göra fel ibland. Det visade sig ju att det var jag som hade gjort fel eftersom detta bara var början. (är du nyfiken så läs under kategorin integritet och gärna från 2008 då allt började för min del)

Till slut så fattade jag att vi har en statsminister som tycker att min integritet och mitt privatliv inte är särskilt viktigt och den rödgröna sidan kunde inte bry sig mindre. I själva verket är nog Mona Sahlin väldigt nöjd över att ha sluppit rösta igenom såna här tråkiga saker som folket kan tycka något om. Meningen var ju att vi inte skulle störa över huvud taget.

Man kan alltså säga att jag är en något motvillig pirat. Jag har aldrig laddat ner vare sig musik eller film och jag bryr mig inte ett dugg om patenträtt heller, men jag bryr mig om min och andras rätt att kommunicera fritt utan att vi ska behöva fundera över om någon annan lyssnar eller om någon annan stat kan vara intresserade av våra förehavanden.

Så nej, i nuläget finns inget andrahandsalternativ. Jag ser det som väldigt viktigt att Piratpartiet kommer in i riksdagen nu och får en vågmästarroll så att vi kan stoppa övervakningssamhället som byggs upp med en rasande fart.

Skatter, barnomsorg, äldreomsorg, sjukvård, socialt skyddsnät och skolor är nog så viktigt och självklart vill jag att min son ska gå i en skola där han lär sig allt han behöver och jag vill kunna känna när jag går hem från mitt jobb inom äldreomsorgen att mina tanter och farbröder har det så bra som det går och jag vill förstås få bra vård när jag blir sjuk, men inget av detta spelar någon roll om jag inte längre vågar säga vad jag tycker, måste tänka på vilka sidor jag surfar på och vad mina banktransaktioner säger om mig.

Jag hoppas innerligt att jag kommer att slippa rösta pirat i framtiden och att det viktigaste jag har att ta ställning till är just om vi ska höja eller sänka inkomstskatten.

Andra bloggar om: politik, piratpartiet, fra, swift, datalagringsdirektivet, rösta, val 2010