Språkfascister, förena er!

Nu kommer vi. Sakta men säkert har vi gått här och förfasats och riskerat mentala utbrott i flera år när vi har försökt värja oss mot förfallet, men nu börjar det koka i hjärnkontoren på riktigt.

http://www.expressen.se/index.jsp?a=566370

För övrigt så tror jag att jag har kommit på vad den stora katten som vet bättre är så sur över när han pinkar innanför dörren. Jag har varit honom på spåren när jag tänkt att han tycker att vi bor trångt och inte gillar det, men det är lite enklare än så. Förut hade jag en dubbelsäng, nu delar jag och sambon på en säng som är 105 centimeter bred (och det är ändå en förbättring från den ursprungliga 90-sängen) och det blir fasligt trångt med katter i sängen då. De andra har bara funnit sig i det, mer eller mindre, men den stora katten har sin givna plats nära mig, precis som sambon och då har vi ett problem. Vi tycker alla att det är trångt som satan och sambon knuffar honom ur sängen när han tror att jag inte ser, men vi härdar ut. Katten gör det inte.

Nu har sambon varit borta ett par dagar och ingen pöl innanför dörren och eftersom jag vet att katten tycker om sambon så är det bara sängen kvar. Katten har fläkt ut sig på tvären i sängen hela helgen och kört upp nosen i armhålan på mig. Kärlek.

Jag önskar att det gick att förklara att det inte alltid ska vara så här, att det handlar om att härda ut, att saker inte blir som förr igen, men att de kommer att bli bättre igen. Snart.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *