Om du har ett överflöd av tid..

De senaste tre böckerna jag har läst har en sak gemensamt som gör att jag kan bunta ihop dem i ett inlägg. Eller egentligen är det två saker, men en av dem är att jag fick dem gratis så det kanske inte riktigt räknas. Hur som helst så är jag väldigt glad över just den delen eftersom de var ovanligt dåliga. Skitdåliga faktiskt.

Jag brukar inte vilja såga böcker så totalt, men ibland finns det inte så många förmildrande omständigheter. Gossen i huset tyckte om dem, men han kan ju inte läsa heller. Jag tänkte alltså varna er för dessa alster, som för mig är ett helt obegripligt slöseri med papper.

Den första och bästa boken av de tre är Bitterfittan som Maria Sveland har skrivit. Det mest minnesvärda är en episod när huvudpersonen, som är en kvinna, tar med sig sonen till öppna förskolan, ställer ner gossen på golvet och sätter sig i soffan och slår upp en tidning och börjar läsa, för att upptäcka att hela rummet tystnar. Inte för att hennes son inte har det bra, han sitter och gnager på en leksak, men hon upptäcker att de andra mammorna sitter på golvet och leker med sina barn och hon har liksom satt sig lite över dem genom att göra som männen och sätta sig lite vid sidan om istället. Hon har alltså brutit mot en oskriven mammaregel och ska därför frysas ut.

Jag är alltså numera mer rädd än nånsin för att gå till öppna förskolan. Tack Maria Sveland. Boken handlar om bristen på jämställdhet och då i synnerhet i kärleksrelationen när man får barn. Det är klart att det är så i väldigt många fall, men det är knappast enbart männens fel. Vi kvinnor är för övrigt väldigt bra på att ta på oss offermössan, och tänk att vi blir behandlade som offer?

Nästa bok är De skamlösa av Sisela Lindblom. Hur jag än försöker så kan jag inte komma på något som är bra med den. Personbeskrivningarna är vaga och ointressanta och berättelsen är obegriplig och osammanhängande. Ljuget på baksidan talar om ”skamlös satir”, ”frapperande välskrivet”, men egentligen så är den bara dålig. Precis som med människor så brukar jag om jag letar lite kunna hitta något förlåtande, i stil med ”men han är säkert snäll mot råttor” eller ”hon är nog bra på att odla tomater”, men ibland så misslyckas man helt enkelt. Det här är ett sånt tillfälle.

Sista boken är Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl. Eh.. okej. Lisa Magnusson skriver det som jag tänker, men nu inte behöver, fast hon inte specifikt skriver om just den här boken, så jag skriver bara;  what she said! Jag vill ju inte riskear att få sura mail från författaren i fråga för att jag inte fattar något.

Fast det är sant. Jag fattar inget. Jag fattar inte vad Ronnie Sandahl vill med sin bok annat än att verka svår.

De två sistnämnda böckerna kommer alldeles strax att packas ner för att imorgon delas ut under en kulturbombning när Piratpartiet slår upp ett tält på stora torget i Södertälje, så om du är sugen på någon av dem så kan du gå dit och hämta den.  Josh, Anna Troberg och  Christian Engström ska hålla tal och Opassande liveblogga.