Because first impression last

Ni vet såna där dagar när man egentligen mår rätt risigt, men trots detta behöver gå ut. Det kan ju vara så att man har en liten gosse som just idag pinkade ner hela sängen för första gången och att man därför måste gå till tvättstugan som ju ligger i ett annat hus. Jag säger inte att det är så eller så, men det skulle kunna vara.

Så man tar sig lite halvhjärtat i kragen och drar på sig nersnorade paltor, orkar inte gnugga morgonfnaset ur ansiktet eller för all del borsta håret idag heller. Man orkar definitivt inte skaka liv i hjärnkontoret som ju skulle kunna upplysa en om att man fortfarande är lite för krasslig för att släpa tvätt.

Det är då man springer på sådär ytligt bekanta som man ju inte vill framstå som en nersnorad lufs för.

Är inte det lite konstigt?

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Because first impression last

  1. Älvan skriver:

    Är du säker på att det är så? För det skulle kunna vara så att du träffar på ytliga bekanta lika ofta när du är fräsch, men då inte tänker på det?

    • Drottningen skriver:

      till att börja med så brukar jag inte gå ut med oborstad hår och snoriga kläder, så jag får väl utgå från de gångerna?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *