Ursäkta mig

Det känns som att varenda gång jag skriver något i bloggen numera så börjar jag med en utläggning om ditten och datten och därför blir det inget skrivet och blablabla. Faktum är att jag har färdiga inlägg i mitt huvud om varför jag inte bloggar, färdiga formuleringar som bara ska knattras ner och serveras. Inte heller det blir gjort förstås och mitt dåliga samvete över en blogg som är lite dammig blir bara större och större och behovet av att ursäkta mig och förklara mig blir ännu större ändå och i slutändan så kan jag inte skriva något ändå, för jag måste börja med att förklara mig.

Fast det behöver jag ju inte. Jag behöver inte förklara varför bloggen inte uppdateras särskilt ofta eller varför jag inte skriver om Wikileaks eller sprängaren i Stockholm eller om allt annat som gör en förbannad. Jag behöver faktiskt inte det.

Däremot så behöver jag tydligen lära mig att jag inte behöver det. Som det är nu så tror jag att jag måste skriva om viktiga saker och att jag måste hålla mig uppdaterad nyhetsmässigt och påläst vad gäller övervakningsdumheter. Det är vad jag tror att ni vill ha och när jag inte kan leverera det så blir det inte ens en tummetott.

Rimligen så finns det andra som har koll på det där mycket bättre än jag någonsin har haft och lika rimligt är att de läsare jag gillar allra bäst är de som också vill läsa annat. Som när jag hittar värdetransportlego när jag letar julklappar eller behöver ett recept eller för all del bara är sur.

Ja, så är det i alla fall. Det har varit en rörig höst

Ser ni? Nu började jag igen. Skämmes!

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ursäkta mig

  1. Essa skriver:

    Man kan, utan att nämna några namn, säga att jag känner till en annan blogg nära dig som det skrivs i för sällan, och det som väl skrivs är mest dravel och inte alls så där smart som man skulle önska.

  2. Morrica skriver:

    tsk tsk, skriv när du känner för det, och skriv om vad som faller dig in. Det finns inga måsten, det finns inga borden, allt sånt är bara hittepå och konstruktioner. Det är din blogg, skriv den på ditt sätt. Då blir det bra.

  3. Pingback: Söndagsreflektion om Julian Assange « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *