Vi var länge tveksamma till att plocka bort sidan på spjälsängen, för vi tänkte på allt som en liten gosse kan hitta på när hans föräldrar sover. Andra som har barn i vår bekantskapskrets tyckte att vi oroade oss i onödan, för barn kommer ändå bara över till föräldrarnas säng, och om så nu var fallet ändå så slapp vi ju gå upp och hämta gossen och vore inte det bra så säg?
Jo. När man lägger fram det på det viset. Och lite var allt tanken att han inte skulle känna sig så instängd där i sin spjälsäng.
För någon månad sen plockade vi bort sidan på sängen. Gossen klev i och ur sängen ungefär tusen gånger. Det var förmodligen det roligaste och mest spännande han varit med i och lyckan var total!
I början gick det ju bra ur synvinkeln att gossen hamnade i vår säng även om vi ändå fick lyfta över honom. Tydligen så skriker barn fast de sover, är inte det en skräll så säg? Ingen sover utom ungen. I alla fall, i början fattade han inte ens att man kunde kliva ur sängen, detta fast han ramlade ur sängen och ner i golvet med en duns de två första nätterna. Sen vågade han inte gå ut i lägenheten om inte pappa satt i vardagsrummet, vilket han ju inte gjorde när han jobbade natt. De nätterna stod en mycket olycklig liten gosse i dörröppningen och vrålade förtvivlat.
Jag förstår att det här är galet intressant och med tanke på att jag i detta nu faktiskt hör dvdfilmer kastas omkring i ett annat rum så ska jag sno mig lite.
Sådär små barn går till föräldrarnas säng när de vaknar, sas det ja.
Nå, inte den här lille gossen. Han går upp och städar undan och sorterar saker. Idag har han till exempel städat undan sin pappas datormus, sorterat pappas ölburkar på köksbordet (tragiken i detta) tillsammans med en tom flaska enbärsmust (som för övrigt var mycket god). Han sorterar tvättservettsförpackningar och blöjor och har även dekorerat om julgranen. Företrädesvis genom att plocka ner kulor och studsa dem genom lägenheten, alternativt kört runt dem i sin lilla vagn. Juldagsmorgonen var han uppe och lagade mat i köket i sina små kastruller han fått i julklapp för att sen servera densamme vid sängkanten.
Alltså, jag vet inte vad de menade med att han skulle komma över till vår säng, men det här måste vara något annat.
Andra bloggar om: barn, klåfinger, sömn, spjälsäng, småbarnsliv
Hahaha jag tänker bara på vad min mamma brukar säga om barn ” de gör aldrig som man tror att de ska göra, eller som andra säger att de kommer göra och alla barn är konstiga” 🙂 Det är väl bra att han ”städar” i alla fall, han kanske blir en ordningsam gosse sedan. I och för sig älskade min ena lillebror också att städa sådär på sitt eget sätt och han är inte särskilt ordningsam nu…
Ajaaa.
Det här barnet kommer på natten, har med sig alla ThomasTåg och vagnar, som jag sedan förväntas sova med. De är rätt hårda. Han kommer, och sen leker han och leker och leker, eller somnar om som han ska, men vaknar alldeles för tidigt och leker och leker….
På Dadi berättade de att barnet somnade i tallriken vid lunchen och behövde bäras till middagsvilan. Tror jag det, att ongen var trött, hans dag (och därmed min) började strax efter fyra.
Läser och ler. Alla barn är olika. Mina föräldrar gav upp det där med spälsäng eftersom somlig ändå envisades med att _svinga sig över spjälorna_ som värsta fina gymnasten. 😉 Första natten utan spjälor fick de nog natta mig femtio gånger, bara för att det var så kul att gå upp men sedan försvann det precis som allt annat med nyhetens behag. Barn gör som barn vill, oavsett hur man försöker bestämma över dem. 🙂 Vill gossen leka och ordna och sortera så gör han det, oavsett spjälsäng och andras förmaningar. 🙂
Vad fint du skriver… alltså jag gillar sättet du skriver på.
Hehe så gulligt av han! 🙂
Vår son Svante slutade med spjälsäng när han var drygt 20mån. Han kom bara upp till oss på morgonen, men de hände en gång att han gick upp o lekte 🙂
kram o ha det gott!