Det skulle kunna vara så att det är på väg att vända nu, att den stora tröttman och mycket annat som fallit på plats helt enkelt ger vika och plats för något annat. Även om bitarna föll smärtsamt och resultatet inte är mycket att jubla över, så blir sammanhanget begripligt och det i sig är en lättnad.
Sen kan man, om man vill och känner att man behöver, låta den där bittertaggen få lite utrymme, men inte låta den få något fäste. Tänk om bara.. ja. Men tänk om inte..? Surt och skarpt som ättika förstås, men kanske ser jag klart och orkar om en stund.
Bara tanken på det. Att orka. Se klart.
Läs även andra bloggares åsikter om livet