Bäbis dansar Ann Forslind

Det var länge sen jag skrev något om böcker och eftersom jag faktiskt har breddat mitt läsande till att även innefatta barnböcker så tänkte jag att det enda rätta är ju att skriva något om det också. #jeflaunge (det är alltså en hashtag på twitter som vi använder när vi pratar om gossen. Det är inte viktigt) vill ha minst en saga varje kväll och ibland en eller två under dagen också. Det händer att han läser själv också, då nästan andäktigt bläddrande bland sidorna samtidigt som han muttrar för sig själv.

Ikväll läste vi två böcker, bland annat Bäbis dansar av Ann Forslind. Överlag så gillar #jeflaunge bäbis jättemycket. Vi tror att han identifierar sig med Bäbis helt enkelt och vi har flera böcker om Bäbis som jag kanske kommer att skriva om. I Bäbis dansar så dansar Bäbis förstås, men sen ramlar h*n och slår sig och så tröstar pappa och i slutet så får Bäbis plåster och då blir allt bra och h*n kan fortsätta dansandet.

#jeflaunge tyckte det var kul tills Bäbis ramlade. Då var det inte ett dugg kul längre. Faktum är att det var så okul att tårarna rann när han grät förtvivlat och det hjälpte liksom inte att jag skyndade mig till slutet när allt blev bra. Fast pappa tröstade. Fast Bäbis fick plåster och kunde fortsätta.

Nope. Ren och skär förtvivlan och när vi kom till slutet så smällde #jeflaunge bestämt ihop boken och kastade den på golvet.

Böcker ska ju om de är bra få oss att känna med eller för karaktärerna på det ena eller andra sättet och det lyckas Ann Forslind verkligen med, men jag vet inte Bäbis dansar var en så bra godnattsaga.

Men #jeflaunge gillar verkligen Bäbis som sagt, även om det är svårt att tro när tårarna rinner. Jag  tror att det dels handlar om att de är enkelt tecknade men också om att det är korta berättelser som riktigt små barn kan känna igen. Alltså, när man är ettochetthalvt så har man en ganska snäv världsbild och då är det förstås något att berätta om man har ramlat och fått plåster.

Hur som helst så tycker jag att det är viktigt att man läser för sina barn. Mina föräldrar läste inte för mig och jag har visserligen blivit en bokmal ändå, men den stora anledningen till att man ska läsa för sina barn istället för att sätta på en dvdfilm till (man kan sätta på en film också alltså) är att man ger barnet ett stort ordförråd i tidig ålder, en känsla för språket och samtidigt en vidgad världsbild. Men framför allt handlar det om språk och ord.

Läs även andra bloggares åsikter om bäbis, bäbis dansar, ann forslind, barnböcker, läsa för små barn. godnattsaga