Snacktime

Gossen har för en tid sen upptäckt kattmatshinken. Till en början promenerade han omkring med den, men för bara någon vecka sen lärde han sig att öpnna hinken. Nå, det var väl ingen stor sak så, han öppnade hinken, spran runt med locket och la sen på det igen.

För ett par dagar sen däremot så slog det honom tydligen att man kan äta kattmaten. Min tanke var förstås att det inte alls är gott och att han därför skulle smaka och sen rata det. Istället så stoppade han i sig en torris och smackade belåtet för att sen förtydliga med ett ”Mmmmm”.

Man skulle kunna tänka sig att han retades. Det skulle man. Om det inte var för den lilla detaljen att han gjorde så igen och igen och igen, vare sig vi sa åt honom eller inte. Så man funderar lite snabbt över vad kattmat kan tänkas innehålla, vill inte riktigt veta och bestämmer sig för att det rimligen inte kan vara giftigt. Väl?

Imorse kom han dessutom på att det inte bara är han som gillar torrisarna utan även katterna. Vem hade kunnat ana? Så nu delar han torrisarna med Pissnissen. Gossen plockar upp en näve ur hinken, tar en själv och kastar sen ut ett par stycken över golvet och Pissnissen springer förtjust efter och äter.

Alltså, det är ju fint att de hittar ett gemensamt intresse och sådär, men våra katter är som välnärda ändå.

Det här inlägget postades i Föräldraskap, Katter. Bokmärk permalänken.

5 svar på Snacktime

  1. Amanda skriver:

    Kattmat är helt okej att äta. Min lillebror åt mormors katts torrfoder när han var liten. Han är i gott sällskap har jag förstått nu på senare år… Hundtorrfoder rekommenderar jag däremot inte. Det blir en explosion av äckel när man försöker skölja ner det med vatten (innan dess smakar det typ ingenting), enligt min erfarenhet. 😉

    • Drottningen skriver:

      Amanda: Min syster åt hundmat med god aptit som liten, men smaken är väl olika där också 😉

      Jenny: Åh nej, ungen ägnar sig redan åt omoraliska saker! Eller det kanske är vi som gör det som inte låst in kattmaten?

  2. Jenny skriver:

    Var det inte något stort hejochhå för något år sedan om någon förskola där barnen fått prova kattmat? Men där de kom fram till att det inte var farligt för barnen? Det var mest ”moraliskt fel” att ge småbarn kattmat? 🙂 Verkar lite som om er gosse bestämt sig för att göra det mesta av sitt liv, och roa alla andra på vägen. 🙂

  3. Jenny skriver:

    Drottningen: Skulle du vara omoralisk som till och med skriver en bloggpost och funderar över hur bra/dåligt det är? Skulle inte tro det va. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.