Talk to me baby

Alla, inklusive bvc naturligtvis är intresserade av barnets språkutveckling. Det faller liksom bort att han druckit själv ur glas sen han var åtta månder eller att han skurar toaletten, drar igång diskmaskinen, pekar ut både bokstäver och siffror på svenska och finska, skickar sms till sin pappa och försöker ta kontakt med sin politiker (Fredrik Federley tydligen) via twitter fast jag inte ens följer människan.

Nej, den stora frågan är om han säger åtta ord. Just åtta är det magiska numret. Sju duger nämligen inte, oklart varför.

I alla fall, när vi var på bvc och skulle visa upp bland annat ovanstående så kunde vi på rak arm inte komma på åtta ord. Kisse, lampa, mamma, pappa, titta och… vad det nu kan ha varit. Det viktigaste när man är ettochetthalvt helt enkelt. Bvctanten blev väldigt bekymrad fast vi från början sa att vi är inte bra på bebisspråk, så mycket möjligt att han säger massor med ord som vi inte begriper, men att vi inte riktigt vill räkna ord som man inte ens kan gissa sig till vad de betyder. Säger man nationalencyklopedi när man menar cykel så är det inte rätt och riktigt även fast det är svårt att säga.

Jag tror vi kom fram till åtta ord till slut.

Det jag undrar över är hur ni andra småbarnsföräldrar egentligen räknar orden? För det verkar nämligen som att det där med ord är ett väldigt brett begrepp. Jag sa till exempel att #jeflaunge har ett läte för ”var så god” som inte låter i närheten av ”var så god”, men vi förstår ändå att det är vad han menar. Det räknades som ett ord. Av henne alltså, inte av oss.

Så, är ungen bakom eller är det vi som är det? Ni som inte har barn får förstås tycka om saken också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Talk to me baby

  1. Det är klart att det är ord även om de inte låter som de ska, bara meningen går fram. Annars skulle man ju kunna säga att skåningar inte kan några ord alls 😉

  2. Camilla skriver:

    Men herregud, jag har då aldrig varit med om sådan där nitisk uppräkning av vilka ord barnet kan! Jag har aldrig ens hört (nåja, mycket möjligt lögn med det här minnet) att ettochetthalvtåringar ska kunna just åtta ord. Tvivlar på att mina kunnat så många fler ord än ”jeflaungen”. Vår BVC-sköterska har frågat: ”kan h*n säga några ord?”. ”Tja, några då”. ”Ok, bra” och så kryss i någon ruta i det där besiktningsprotokollet.

    Huvudsaken är väl att man ser att språkutvecklingen rör sig åt rätt håll. Och viktigast av allt att förståelsen för själva kommunikationen finns där. Han kan ju förmedla sig, pojkvaskern.

  3. Camilla skriver:

    OK, nu blev ju det där lite fel. Mina barn har _inte_ kunnat säga ”jeflaungen” när de varit ettochetthalvt. Vill bara förtydliga detta.

    • Drottningen skriver:

      Carina: Men skåningarna förstår ju förhoppningvis varandra. Vi förstår inte vad den här ungen säger

      Camilla: Jo, förstår du.. dels uppräkning av orden, sen fick han visa att han kan rita, stapla klossar (han var duploskadad, för han ville inte släppa den när de inte satt ihop) och… vad det nu var. Noga noga. Och just åtta ord som sagt. (nu kom jag på det, han skulle plocka fram en docka under en filt också)

  4. Älvan skriver:

    Men jisses vad knäppt! Jag tror att det är BVC-tanten som är lite bakom, jag.

    Vi känner en sexåring som visserligen pratar både länge och väl men man behöver nästan tolk ändå.

  5. Morrica skriver:

    Som ord räknas ett eller en kombination av meningsbärande ljud, aka morfem, som kommunicerar ett budskap från talare till lyssnare.

    *häpp*

    Så säger gossen Nationalencyklopedi och menar cykel, och ni förstår att han menar cykel, så är det ett funktionell ord i det begränsade sammanhang som utgörs av de individer i gossens bekantskapskrets som han finner anledning att konversera om cyklar med.

  6. fabella skriver:

    min unge har knappt pratat bebisspråk utan gick liksom rätt på ”ren” svenska. det var inte heller helt okej enligt bvc. hon räknade till tretton på sin ettårskontroll, det var inte heller bra, hon gick för fort fram. märk väl att vi inte dresserat ungen. jag lyssnar inte på bvc längre.

    på tvåårskontrollen skulle hon säga ”ko”, hon sa ”det där är en plastko, under magen har den spenar, där kommer mjölken”. hon fick godkänt, trots att hon sa plastko (precis så sa bvc-tanten)… men en liten anteckning blev det dock när hon kallade flygplanet för helikopter. som sagt, jag lyssnar inte på bvc längre.

  7. Jenny skriver:

    Barnet för ju en verbal konversation med er, som ni förstår. Det är hans ord. Men att räkna antalet ”tydliga” ord? Så om han bara säger sju tydliga ord är han efterbliven men kan han nio så är han framåt och duktig? Verkar väldigt korkat i mina öron. Helhetsbild är nog något viktigare.

  8. Jenny skriver:

    Det är förstås sant… 😀

  9. msn00b skriver:

    instämmer med Fabella, ungefär samma sak hände med min gudson.

  10. Helena S. skriver:

    Om ni förstår vad han menar, oavsett hur det låter, då är det ord. Vår äldste kallade t.ex. välling för ninni, men vi förstod ju. Instämmer f.ö. med övriga här om att BVC-tanten måste vara sjukt övernitisk. Kan inte minnas att någon har bett oss räkna upp ord med något av de tre barnen.

  11. Calle Rehbinder skriver:

    …suck…

    Varför bryr ni er över huvud taget om att gå till BVC?

    Jag skulle bli så fantastiskt otrevlig om någon betedde sig så mästrande och korkat i närheten av mig.

    • Drottningen skriver:

      Calle: 18-månaderskontroll + vaccination. Jag uppfattade inte bvc-tanten som vare sig korkad eller mästrande faktiskt. Att vi uppenbarligen inte begriper bebisspråk är ju inte hennes fel

      Det är lätt för oss att skratta åt att de de inte har humor osv, men med tanke på hur vissa människor faktiskt behandlar sina barn så..

      Sen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *