En annan sak som jag har funderat en del på är det här med begagnade saker. Själv har jag en förkärlek för loppisar och köper gärna begagnade kläder och saker, både till mig själv och gossen. Fina saker, till en bråkdel av nypriset. Saker som inte alla andra har och böcker som inte står på bästsäljarhyllan på Akademibokhandeln. Ibland får jag en kasse med kläder av någon god vän som rensat ur, och då plockar jag det jag vill ha och skickar vidare det som blir kvar.
Att bädda gossens säng med samma lakan som hans farfar sovit i som barn gör mig varm om hjärtat och att se honom (gossen) i kläder som jag minns när hans äldre kusin hade för vad som känns som inte alls länge sen, och nu, se hans lillebror i gossens urväxta kläder och veta att samma kläder kommer att hamna här ännu en gång.
För mig är det här inget konstigt eller något jag egentligen har reflekterat över. Köper jag begagnat i en affär eller på nätet så förvissar jag mig förstås om att skicket är gott och tvättar kläder innan jag använder dem. Jag började fundera på det först när en antal i min bekantskapskrets sa saker som att de hade så svårt för begagnade saker, att det var ”uffigt” att köpa kläder och grejer på loppisar och rentav lite äckligt. Möjligen kunde de tänka sig att ta emot begagnade saker av någon de kände, men inte ens då kändes det helt okej.
Dyr tillvaro tänker jag, och hoppas att de när de rensar ur sina skåp tänker på mig. Nej, men skämt åsido. Det är ett lite märkligt resonemang tycker jag, för så otroligt mycket som vi använder i vardagen, saker som vi ”unnar oss” innefattar just begagnade saker.
För du tror väl inte att besticken du använder när du äter ute är annat än begagnade? Eller att de frasiga lakanen när vi bor på hotell är nya? Eller badrocken vi använder när vi går på spa? Eller, kläderna vi blir tilldelade när vi ligger på sjukhus? Kaffekoppen på fiket?
De här sakerna har du dessutom ingen som helst möjlighet att innan bedöma skicket på. För visst har vi alla varit med om att vi fikar någonstans och upptäcker efter att ha stoppat i oss två skedar av äppelpajen att skeden vi just hade i vår mun kanske inte var sådär väldigt ren? Det gör inte underverk för aptiten direkt.
Eller för all del, det finns ju en typ av begagnat som är ”fint”, fast då heter det ju inte second hand eller begagnat utan ”vintage”. Fint, och ofta dyrare än det var från början. Det kan man köpa och använda, men en tröja köpt för 20 spänn på myrorna går inte?
Konstigt är det i alla fall.
Jag är bara sur för att inte mina barn har nån att ärva av längre. Vid en viss ålder växer barn inte ur saker i samma takt längre.
Knyttet använder bland andra kläder som jag hade som liten. Mina föräldrar är nämligen tokiga i att spara på grejer, på en sjuklig nivå. 😛
Vi har köpt enstaka plagg nytt. Gissar att vi sparat tusentals kronor på det här systemet.
Numera är det trendigt att vara miljömedveten, så det kan man ju hävda är skälet till att man kör begagnat.
Jag är en fjant som har svårt för begagnat! Jag vet att det är larvigt, men vissa saker går bara inte om de inte kommer från någon jag känner. Kläder till exempel eller en tygsoffa, eller en säng. Däremot skulle det vara okej med en sänggavel eller en bokhylla eller ett bord, vi har t.ex. ett bord som stått på ett dagis hemma, det om något lär ju ha varit fullt av baciller när vi fick det. Tallrikar, bestick och glas vill jag också gärna att det ska vara någon jag känt som haft innan. När jag var liten klarade jag inte av att dricka från de mest slitna glasen i skolmatsalen, de nya klarade jag av för de såg fräscha ut, men de gamla fick mig att tänka på hur många som druckit ur dem innan…
Jag vet att jag är överdriven och jag önskar verkligen att jag var en sådan som klarade av att köpa kläder på myrorna (spelar ingen roll för mig om det är vintage eller vad man kallar det) men det går bara inte. Tycker dock inte att andra är ”uffiga” för att de gör det.
När det gäller bebisen i magen däremot så blir jag varm i hjärtat av tanken på att han ska ha kläder som jag och syskonen haft, lakan som min mamma och mina morbröder haft osv. Vi har även fått en hel kasse kläder från T’s arbetskamrat som jag inte känner alls, men det känns inte alls konstigt.
Nej, alltså, jag skulle inte heller köpa en begagnad säng (madrass alltså) eller soffa, däremot ta emot från någon jag känner. Där handlar det om att stoppade möbler är svåra att göra rena och tänk om de skulle visa sig innehålla ohyra. Huvva!
Det är lite så jag känner med kläder också. Fast då tänker jag att jag inte vet vem som svettats i dem eller hur hygienisk den som hade dem innan var osv. så därför vill jag känna personen som haft dem innan.
men..tvättmaskin 60 grader? Svårt att rengöra en madrass på det sättet (åhh.. har inte ens tänkt på maskinerna i tvättstugan där folk tvättat sina piss/svettiga kläder i 30-40 grader. Ännu en sak vi bara ”jo, men det går ju bra”)
Jamen om de t.ex. luktat främmande innan, behöver inte betyda att de luktar vind eller gammalt, utan kanske av någon parfym eller annat tvättmedel, då kan jag inte få det ur huvudet. Då känns kläderna alltid ”fel” sedan hur mycket jag än tvättar. Apropå tvättstugan så brukar jag köra maskinerna på sköljning innan jag tvättar när jag hinner, bara för att få bort tvättmedelsrester och gammal damm haha. Jag säger ju att jag är knäpp!