En vattkoppsklubba någon?

Dagens fråga på aftonbladet.se idag är ”Skulle du medvetet smitta dina barn med vattkoppor?” och sen en artikel om trenden i USA med vattkopppartyn och det faktum att man kan beställa en klubba med vattkoppsvirus på till den blygsamma kostnaden 50 dollar. Resultatet på undersökningen är i skrivande stund ett bestämt nej med 73,8%. Det är klart, ingen ansvarsfull förälder vill väl att ungen ska bli sjuk, och vattkoppor kan ju vara rätt besvärligt. Fråga Joshua_Tree som hade vattkoppor när han var tolv år gammal.

Man vet alltså att vattkoppor är galet smittsamt och att sjukdomen tenderar att bli mer besvärlig ju äldre än är när man blir sjuk. Dessutom är man i genomsnitt sjuk i sisådär två veckor och vad det gör med ekonomin för föräldrar som är hemma med sjukt barn behöver man inte vara ett geni för att föreställa sig. Detta förutom alla förkylningar, magåkommor och andra utslag/prickar barn drar på sig.

Däremot så vill man förstås inte att en nyföding ska bli smittad eller för all del barn som redan är krassliga, men generellt så torde man tänka sig att det optimala är om barnet får vattkoppor medan någon av föräldrarna är föräldraledig, men barnet är större än pyttelitet. Ur ekonomisk synpunkt tänker jag då, plus att barnet faktiskt har möjlighet att få vara hemma och vara sjuk i två veckor utan att föräldrarna har rådmöte varje kväll och funderar på om blåsorna är torra nog.

Själv svarade jag ”ja” på ovanstående fråga, vi smittade ner gossen med vattkoppor mycket bestämt och medvetet och barnet som inte är fött än kommer vi att göra samma sak med om tillfälle uppstår. När gossens kusin fick vattkoppor var gossen 8 månader, och då höll vi oss borta för jag tyckte att han var i minsta laget fortfarande.

När han var 1,5 (förra året ganska precis alltså) så blev en bekants dotter sjuk i vattkoppor och då tog vi chansen. Jag var föräldraledig på heltid och skulle börja jobba i februari och vi hade inte en tanke på dagisplats på länge, så vi åkte helt enkelt dit och fikade på asgoda lussebullar och barnen drack saft med sugrör. Eller ja, den stora flickan som hade vattkoppor använde sugrör, gossen visste inte hur, men när hon var klar så stoppade jag i alla fall sugröret i munnen på honon. Var så god!

Ganska precis två veckor senare kom de första blåsorna. Inte så förtvivlat många, men lagom för att han skulle se spetälsk ut vill jag påstå. Han verkade inte bry sig om dem nämnvärt utan var förhållandevis pigg hela tiden med lite feber. Han kliade inte på några blåsor över huvud taget utan de torkade bara efter ett tag och sen var det klart. Självklart höll vi oss nogsamt borta från folk och träffade bara såna som haft vattkoppor (vi tog alltså inte med honom till affären eller så heller).

Jag kan inte se problemet i det över huvud taget, utan ser det i så fall som ett mycket större problem att skicka ungar till dagis som inte orkar/kan göra annat än att producera snor. ”Men h*n är ju feberfri” Jag är övertygad om att man i alla tider medvetet har skickat över ungar hem till andra sjuka ungar när det gäller barnsjukdomar som man ändå inte slipper ifrån.

Eller för all del det här med att beställa en klubba med vattkoppsvirus. Jag förstår inte varför man ska äta godis över huvud taget när man är 1,5. Eller 2 år. Förutom att som artikeln säger att man kan få bonusvirus som inte är lika harmlösa som vattkopporna då. Och vattkoppspartyn? Verkligen?

Men som sagt, om man nu medvetet ska smitta sitt barn så tycker jag att man ska läsa på innan. Småbebisar är inte så väl lämpade om man kan undvika det som sagt. En fördel med att smitta medvetet är också att du åtminstone kan försöka begränsa vidare smitta. Som nu till exempel när vi har en riktig nyföding i släkten så hade det inte varit optimalt med ett besök om gossen var smittbärare, och smittsam är man ju redan innan blåsorna syns.

På samma sätt har jag nogsamt informerat personalen på gossens dagis om att när/om vinterkräksjukan härjar där så ska de höra av sig för då ska han vara ledig. Dels för att det inte är mycket jag avskyr så mycket som att kräkas, men sen också för att man inte blir immun och att det inte är helt ovanligt att man smittar ner varandra i familjen flera gånger.

Det är skillnad på smitta och smitta vill jag påstå.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

7 svar på En vattkoppsklubba någon?

  1. Carina skriver:

    Ja, du vet ju att jag har gjort exakt samma sak och jag skulle göra det igen, utan tvekan.

  2. Daniela skriver:

    Jag fasar redan för den dagen Viggo får vattkoppor, ingen smittade ner mig när jag var liten så när han får lär jag också få det och både mamma och morfar blev sjuka som vuxna så jag vet vad jag har att vänta mig…

    • Drottningen skriver:

      Det verkar iofs smått fantastiskt att du skulle klarat dig osmittad så här länge, med tanke på hur smittsamt det är. Kanske värt att kolla ev vaccinationsmöjligheter? Hoppas du haft en så lindrig variant att det inte märktes (ett par blåsor i hårbotten eller i halsen eller nåt), för att att ha det som vuxen är nog ingen höjdare.

  3. Jenny skriver:

    Självklart är det skillnad på smitta och smitta. Gjorde samma sak hos oss när jag var liten – jag fick eländet -82, yngste bror var mindre än 2 då och fick därför vara hemma med mig när jag var hemma så han också skulle få vara sjuk. han fick en enda blåsa medan jag fortfarande har ärr från mina. *skratt* Minste lillebror gick på vattenkoppssmittat barnkalas, flera gånger, men han fick aldrig några blåsor. 🙂 Men hellre då – än i vuxen ålder som mina barndomsvänners bror, han låg i flera veckor och då var han i övre tonåren och inte vuxen. Tycker absolut ni gjort rätt. 🙂

  4. Jenny skriver:

    Menade såklart yngste – då 82 och sedan minsteminste bror – som inte ens fanns då senare i kommentaren… *inteskrivasomtankarnakommer*

  5. Daniela skriver:

    Jo, med tanke på att min bästis och halva klassen hade det när vi var små och att min syster och en av bröderna hade det förra året när jag träffat dem någon dag innan de blev sjuka så är det ju helt otroligt att jag klarat mig. Ska kolla upp det där med vaccination, skulle ju vara skönt att slippa!

    • Drottningen skriver:

      fast, med tanke på hur smittsamt det är så borde du ha fått det då. Kanske fick du så lite och icke synligt? Som i halsen, hårbotten eller nåt? Hoppas kan man ju (borde gå att kolla upp det)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.