I Stockholm har olika vårdinrättningar gått samman i ett journalsystem som ska underlätta för.. ja, alla antar jag. För dig som inte behöver rabbla hela din sjukdomshistoria för att du besöker en annan vårdcentral än du brukar eller när du kommer till akuten med magont efter att förgäves ha sökt vård i månader på din vanliga vårdcentral, för din läkare som kan se hur saker hänger ihop fast du sökt vård på olika kliniker osv.
För patienten är det sannerligen inte lika lätt att få läsa sin egen journal även fast man har ”rätt” till det. Förutsatt att man ringer det hemliga numret på telefontiden som är femte onsdagen varje månad mellan 11.59-12.00 och får tag på den sura människan som just den dagen kommer ihåg att h*n har ett serviceyrke som kan innnefatta kontakter med andra människor.
Spontant så tänkte jag att för mig personligen spelar det ingen som helst roll. Jag går inte till en läkare förrän jag blir tvingad typ och då vet jag ofta vad jag är ute efter, så min journal torde vara ganska tunn. Å andra sidan så har jag ingen koll på min journal från barnåren till exempel och eftersom jag inte fått tag på min egen journal så vet jag inte. Jo, jag är väl medveten om min rätt till journalen, men jag vågar lova att det är förvånasvärt få som lyckats med just det på ett enkelt sätt.
Däremot är det mycket möjligt att mina gamla klasskompisar från högstadiet som numera jobbar inom landstinget mycket väl vet huruvida jag borde ha spärrat den eller inte. Om jag nu hade vetat att man kunde det alltså.
Men det är sannerligen intressant ändå, att jag, som ändå är huvudpersonen i min egen sjukjournal inte har kontroll eller ens enkelt tillgång till den i dagsläget, samtidigt som massa landstingspersonal som faktiskt inte har att göra med min hälsa över huvud taget kan klicka sig runt i den på måfå.
Jag är säker på att man motiverar det hela med att det är för min skull, precis som så mycket annat.
Hur som helst så är det där med integritet bara intressant för såna som har något att dölja. Det minns vi ju tydligt från FRA-debatten och de andra lagarna som införs en efter en för att skydda oss.
Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, journalföring, journalsystem, integritet, patientsäkerhet
Dessutom kan det ju hända att läkaren tycker att det finns information i din journal som skulle vara skadlig för dig att läsa, och därför censurerar den innan du får ut den…
Håller med ovan kommentar och ja, det händer. Det händer också att de ändrar uppgifterna tills när man får dem utskrivna (och får betala för denna utskrift). Det har jag varit med om. Lite svårt att få rätt när man exempelvis anmält en vårdinrättning för tja låt oss säga ”fel” de gjort. Har ett flertal gånger försökt få ut min journal från ett visst sjukhus utan att ännu fått en enda sida utskriven medan läkarna kan hitta på vad som helst i journalen. Jag kan inte kontrollera det – eller påpeka vad som faktiskt är sant, utan denna ”sanning” är då det som vården i fortsättningen behandlar mig efter.
Enligt min erfarenhet så är det ganska praktiskt med ett samordnat journalsystem när det gäller multisjuka gamla som går på kontroller lite överallt och inte alltid minns alla sjukdomar och vad läkarna sagt. Det tar ett bra tag att få tag på diverse läkare nämligen,men som jag minns det så kunde vi läsa anteckningar från ks på Södertälje. Jag tycker även det är bra att sonens journal syns lite varstans eftersom vården gällande barn är såpass utspridd och jag gärna slipper ansvara för att ha koll på alla turer. Min sjukgymnast på vårdcentralen kunde se min journal från både ks och Södertälje tror jag. Sjukt tycker jag och det tyckte han med.
I alla fall, det jag skulle säga var att det verkligen är svårt det där med journalen. Fick be om kopior två gånger innan jag fick det mesta jag begärt ut. Det tog över en månad och jag fick rabbla lagtext om min rätt till insyn och att de ska det mig informationen så snabbt som möjligt innan de satte fart. Från Södertälje sjukhus då, har inte provat med ks än.