Jo, men mitt gnäll i förra inlägget då fortsätter här kan man säga. Katten som tillbringade förra lördagen på djursjukhusets akutmottagning blev inte frisk av medicinen han fick. Dyrt blev det förstås.
Han blev ju piggare, men har liksom gått och droppat urin. Tidigare har jag varit med om katter som går och skvätter eller protestkissar när de mår dåligt, men droppande var något nytt. Så jag ringde djursjukhuset som mest verkade intressade av att vi skulle lämna in ett urinprov. Hur jag än försökte förklara de omöjliga i det så var det vad veterinären ville ha.
Så jag stände in katten i badrummet med en tom låda och en full låda utanför till de andra, tog två barn med mig och gick ut ett par timmar. När jag kom hem var den tomma lådan precis lika tom, men katten stressad istället.
När så Josh kom hem från jobbet så resonerade vi fram och tillbaka. Det ska sägas att katten verkade pigg och faktiskt som vanligt, förutom att han droppade då. Och ärligt talat så var vi inte så jättesugna på ännu en akutkostnad i en redan ansträngd ekonomi. Alltså, vi var ju överens om att katten måste tillbaka, men kanske att man kunde vänta till efter helgen när man åtminstone slapp helgtaxan.
Hur som helst så bestämde vi att droppande katter inte var så kul att ha hemma och att det var lika bra att få det gjort.
Och tur var ju det, för när de (jag stannade hemma, någon måste passa människorna) kom dit så visade det sig att urinblåsan var proppfull, men att katten inte kunde kissa. För att göra en längre historia kort så fick han läggas in akut och ska få blåsan tömd med kateter och blodprov tas och.. ja. Om man nu kan tala om tur i sammanhanget.
Så nu väntar vi. Det är lite så här vi jobbar kan man säga.
Läs även andra bloggares åsikter om katter, veterinär, djursjukhus, husdjur, kattförsäkring
Nej vad tråkigt. Han verkade ju må bra igen.
Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Så kan det gå