Var ska du bo, mitt barn?

När man får barn så omvärderar man inte bara sig själva, utan också sin tillvaro och sin omgivning. Det låter stort och krystat, men där och då så går det automatiskt och jag tror att det är tänkt att det ska vara så. Vi funderar över om Kalle kan ligga på golvet och sprattla eller om han måste ha en filt, om han kan leka på gården där vi bor och om makaroner verkligen är helt hundra tre dagar i rad.

Jag har alltid varit av åsikten att Södertälje inte är en stad för barn att växa upp i. Då tänker jag främst på den kriminalitet som inte går att blunda för, men också på skolor där barn inte lär sig saker, på den hopplösa anda som ligger som ett lock över kanalen och ut över staden. Jo, går bara in på lt.se och klicka på valfri artikel som har några kommentarer.

Det spelar ta mig fan ingen roll om det så är en artikel om en kattunge som blivit räddad ur ett träd, ändå dyker de upp ”jag tog mitt pick och pack och flyttade för x antal år sen och tänker inte komma tillbaka” ”jaha, nu igen och vi vet ju alla vad det beror på SD 2014” och sen ett par ”du är syrian” ”nej, DU är syrian, jag är assyrier”. Och även om det är samma människor som kommenterar hela tiden så visar den ändå lite på stadens anda.

Och naturligtvis så blir man mörkrädd av att höra att folk blir beskjutna, att polishelikoptrar hovrar över staden och jag går inte hem sent en kväll (men så är jag mörkrädd också, jag har i många år gått till jobbet genom Ronna t ex. I mörker) .

Men. Jag tror ändå att något bra är på gång här. När vi insåg att våra barn måste gå på dagis (förskola!) för att ens få några kompisar eftersom alla går på dagis så valde vi ett som låg nära, var litet och privat och vi lämnar äldste sonen där med glädje. Barnen är av blandad härkomst och ingen ifrågasätter varför vår unge har ett så konstigt namn och alla känner alla på den lilla förskolan.

Ett helt gäng har blivit inlåsta i finkan tack vare människor som äntligen har tröttnat och vågat prata. Många av dem har offrat sin ”trygghet” här och blivit tvungna att börja om någon annanstans, men de, och polisen har fått nog och gör ett bra jobb med att ta tillbaka Södertälje. För ja, det så kallade Nätverket består i princip enbart av människor av syriansk härkomst, men det betyder förstås inte att man tillhör nätverket om man är syrian. Däremot kan det förstås bli lite besvärligt om du kommer på att din kompis systers man gör det. Till exempel.

Och så här är det; folk blir skjutna lite överallt numera, men i de allra flesta fall så rör det sig inte om oskyldiga som är ute på kvällspromenad utan folk som rör sig i kriminella kretsar.  Vi som inte gör det och som inte har hängt på oss allt vårt guld utanpå ytterkläderna eller har tusenlappar fladdrande ur bakfickorna  kan vandra runt på stadens gator som vanliga människor.

Det är betydligt troligare att du och jag får stryk av vår partner än att vi blir överfallna ute, och detta oavsett var vi bor.

För jag har blivit mer och mer förbannad på de människorna som kör med ”hur fan kan du bo där?” och ”jag flyttade för X antal år sen osv” som säger såna saker utan att se bjälken i sitt eget öga. För inte bor de i områden där man kan lämna ytterdörren upplåst (kan man faktiskt på vår gata) och där barnen får vara barn tills de blir myndiga. Det är slagsmål och skjutvapen och knark och allt sånt där också, bara olika mycket av de olika sakerna. Man kanske slåss mer där man super och skjuter mer där man knarkar t ex, men ingen kommer undan.

Däremot är det naturligtvis ett problem att barn inte lär sig saker i skolan längre, att lärare sär skriver veckobrev och att Disneys Herkules visades för en gymnasieklass när de läste grekisk mytologi (sann historia) kanske har mer med inrikespolitik att göra än kommunpolitik. Men det oroar mig definitivt. Jag är övertygad om att lärarna i stort gör så gott de kan med de resurser och möjligheter de har, men när de inte räcker så spelar det ingen roll.

Jag håller nog på att ändra mig vad gäller vart barn ska växa upp, för även om Södertälje inte är idealet så vet jag inte vad som skulle vara det.Jag tror på min förmåga som förälder att uppfostra barn som blir till män som kan skilja på rätt och fel och som blir goda människor. På landet bland köksbordsrasister som ”minsann har flyttat från Södertälje”? Eller till Norrland där det varken finns skola eller arbete?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

 

Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Var ska du bo, mitt barn?

  1. WysiWyg skriver:

    Min tanke när du skrev om Herkules är att jag kan se hur det kan finnas ett legitimt skäl att visa den. Först det uppenbara, som en belöning. Men även som en övning, att identifiera de olika myterna som de plockade ifrån, och att identifiera även andra inspirationer.

    Kanske en debatt om hur myter ändras över tid för att bättre passa samhället?

    Fast jag har inga problem att tro att det var i villfarelsen att det faktiskt var en riktig representation av ”orginal-myten”.

    • Drottningen skriver:

      Så tänkte du. Jag fick uppfattningen då att det var en desperat åtgärd för att få eleverna att sitta still typ, men jag hoppas att grundtanken var så som du beskriver även om jag tycker att man kunde hittat ett lämpligare val av film.

  2. Sysadmin skriver:

    ”att lärare sär skriver veckobrev”

    Detta fick mig att skratta! 🙂

  3. Daniela skriver:

    Jag håller väl med om att det faktiskt går att omvärdera Södertälje som stad att låta barn växa upp i nu. Nu när vi bor i ett område vi verkligen trivs i och stämningen börjar bli bättre i stan så känns det inte så farligt. Dagis känns inte heller så farligt, men som du säger, skolan.

    Båda mina föräldrar jobbar ju inom skolan och jag får höra en del samt att jag har två syskon som fortfarande går i skolan. Jag har också läst veckobrev, skrämmande. För mig är det otroligt viktigt att min son får gå i en skola där han lär sig något, inte där man får bäst betyg i klassen för att man är den enda som sitter still och försöker lyssna.

    Sedan så finns det ju ett till problem, bostad! Jag vill att V ska kunna flytta hemifrån när han vill, jag vill att han och hans framtida partner ska kunna skaffa barn/husdjur osv. utan att behöva vänta flera år tills de fått en bostad. Det är inte bara i Stockholm det är ont om bostäder, även i Södertälje, har vänner som fortfarande hattar runt i andrahandslägenheter trots fast jobb/studier, och vi är ändå i 25-årsåldern. Visst kan man göra som vi och bo hos privatvärd, men det kostar och det kräver kontakter. Nu sparar vi ju pengar just för att han ska ha en chans att köpa något, men han kanske inte vill köpa, det vet vi inte.

    Till sist så måste jag ju inflika, det finns faktiskt både jobb (fast man får leta längre) och skolor i Norrland, till och med universitet, högskolor och sjukhus 😉 Det finns även MC-gäng, knark och pojkar som kör ihjäl sig med skotern på isen. Så nej kanske inte är bättre ur den synpunkten, men vi skulle ju gärna flytta upp för att vi tycker det finns en annan sorts livskvalitet där som vi saknar här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *