Apa ser, apa gör

Idag har jag varit på bio för första gången på.. eh.. länge. Senaste gången jag minns var när första ungen var två månader och  min syster skickade iväg oss. Det var drygt tre år sen alltså, men rimligen har jag varit på bio minst en gång sen dess.

Dels handlar det förstås om att vi inte har något naturligt socialt nätverk i krokarna. Att fixa barnvakt blir ett projekt och ärligt talat så är vi nog inte tillräckligt intresserade av vare sig partykvällar eller biokvällar för att det ska vara värt besväret.

Nu är dock ena ungen stor nog att gå på bio och den lilla stor nog att klara sig utan mina bröst åtminstone ett par timmar om jag har lite framförhållning innan. Passande nog så hade min syster blivit inbjuden till premiärvisningen av nya filmen med Lilla Anna och Långa farbrorn. Loppi.se fyller tre år och firade det genom att bjuda in folk och min syster drog med oss på det alltså.

Eftersom vi inte varit på bio förut så kan jag inte säga hur just den här filmen funkar på bio med barn, men ungen tyckte den var bra. Han är å andra sidan ganska lättköpt och med tanke på att det serverades både festis och russin till filmen och glass, ballong och diplom efter så hade han nog sagt att filmen var bra oavsett. Men jag tror att han gillade den på riktigt också, även om han inte hade fått de där grejerna. Skönt med russin istället för godis med tanke på åldersspridningen på barnen, även om jag personligen inte tycker att man ska uppmuntra godisätande alls. Vissa saker behöver man som inte lära barn.

Jag tyckte att det var trevligt att Inger Sandberg, som är författare till Lilla Anna och Långa farbrorn (som jag för övrigt gillade själv när jag var liten) var där och jag gillade verkligen att ljudet på filmen var behagligt för öronen och inte det här typiska BIOVRÅLANDET SOM INTE ENS BORDE VARA LAGLIGT!

En sak som slog mig, som vanligt när jag är omgiven av småbarnsföräldrar, är hur reglerna för vad som är okej liksom suddas ut. Jag fattar att det inte är helt tyst i salongen när det visas en barnfilm, men om man har en liten unge som börjar gråta/vråla oavsett anledning så går man väl ändå ut ur salongen? Jag såg någon göra just det, men annars vrålades det både här och där och jag kan inte tänka mig att deras mamma/pappa hade sådär hejdlöst stor behållning av filmen ändå.

Och det här att man inte tar med sina sopor? Du har ju burit in dem, eller hur? Särskilt som ingen av oss behövde betala en spänn så tycker jag att det minsta man kan göra är att bära sin egen tomma jävla festistetra till soptunnan. Och bär man in en plastkudde till sin unge för att h*n skulle kunna se filmen kan man väl bära ut den igen? Fattar ni verkligen inte att det inte spelar någon roll vad ni säger åt era ungar om ni inte ens kan föregå med gott exempel när ni har dem med er?

 
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
 

Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.