Efter ett par timmar lyckades jag övertala katten att äta lite kokt fisk, men det tog inte mer än ett par minuter så var det färdigt igen. Sen ville hon inte äta, inte dricka och låg bara och såsade och spann när jag fjäskade. Jag började bli lite fundersam och informerade kattans husse om frökens tillstånd (ja, jag och mitt ex har delad vårdnad), men tyckte att vi kunde vänta och se ett tag till.
För annars är hon i princip som vanligt. För ungefär en halvtimme sen lyckades jag övertala henne att äta lite fisk och ett par torrisar efter att hon ratat vattenskålen, godis och mjukmat igen och med risk för att utmana Murphy så har hon inte kräkts igen. Än.
Tur att hon har lite hull att ta av. Stackars liten.
Nu måste jag gå och lägga mig. Det tar på krafterna att leka sjuksyster åt en katt minsann. I jämförelse är det faktiskt roligare att städa. Och billigare antagligen.