Jag: Ska vi säga förlåt båda två för att vi varit så arga?
Unge: Ja.
Båda: Förlåt för att jag varit så arg idag
Jag: Jag älskar dig.
Unge: Och jag älskar pappa!
Jag: Inte mig?
Unge: Nej, bara pappa!
Gjorde inte alls farligt ont. Inte mer än att jag numera inte har något hjärta eftersom någon slet ut det, trampade på det och sen kastade det till utsvultna hundar som inte ens ville äta det.
Men det är ju bra att han älskar pappa. Själv ska jag stoppa huvudet i en hink kallt vatten.
Läs även andra bloggares åsikter om småbarnsliv, föräldraskap
Vad jag känner igen det där! Så sjukt jobbigt. Dels pga det där dåliga samvetet efter en jobbig och arg dag och dels pga att man känner att man är löjlig som blir sårad eftersom barn säger sådana där saker ibland och man borde veta att det inte menar det osv osv osv. Men många är de gånger jag har fått gå in i ett annat rum och svälja tårarna pga något barnen sagt eller gjort. Och så står man där och fattar inte varför det gör så ont för man ska ju fatta att de säger och gör så där ibland.