Kalasvansinnet

Vår äldste har uppnått kalasålder tror vi, det vill säga, han har kompisar som han umgås med av fri vilja och inte för att vi har placerat barnen nära varandra (eller ja, det är ju en definitionsfråga förstås) och han förstår det här med att fylla år och få presenter. Tror vi. Det är inte lätt att egentligen veta vad en fyraåring begriper och inte förstår ni.

Jag har förstått att kalasandet har utvecklats sen jag var barn. Nu hade jag inte så väldigt många kompisar, men de kalas jag har varit på gick ut på att man gick dit och hade en present med sig till fördelsedagsbarnet och sen fick man tårta och lekte och sen gick man hem.

Numera så ska det arrangeras och delas ut godispåsar till alla gäster och färgmatchas och ha ett tema. Eventuellt att temat är det viktigaste, sen om man har byggt ett litet universum eller hyrt in en clown är inte lika noga. Helst ska man börja med dessa kalas vid den första årsdagen när man kan vara säker på att varken jubilaren eller gästerna begriper nånting. Inte bara på Övfre Östermalm alltså.

Jag hatar kalas. Både att ha kalas och att gå på dem, oavsett om det är barn eller vuxna som firas. Jag avskyr att träffa folk jag är helt ointresserad av att prata med och ungar som skriker och tjoar och trängsel vid fikat och vid bordet.

Men ungen då? Mjo, klart han skulle få ett kalas. Han fyller år i juni och vi har en utegrill i bostadsrättföreningen och när jag och grannen pratade kalas  i vintras skojade hon om att man kunde ju grilla. Jag smakade lite på det där och kom fram till att det kunde man faktiskt. Grilla alltså.

Så. Kalaset skulle gå ut på korvgrillning vid lekplatsen och sen jordgubbar att fika med efteråt. Jag var sjukt nöjd med konceptet, för det betydde att alla ungar höll sig utomhus och gapade och deras föräldrar också. Jordgubbar. BARA! beställdes av födelsedagsbarnet och då får ju de andra klaga över avsaknad av glass/tårta bäst de vill. Tiden var satt till mellan 11 och 14.

Dagen började med solsken och Josh fick åka iväg och fixa jordgubbarna. Gästerna var något tidiga och vi något sena som brukligt är, men då hade vi å andra sidan barnvakt medan vi själv duschade.

Halv tolv öppnar sig himlen. Bokstavligen. Det öser ner och åskar. Då har vi redan i mild panik fixat en elgrill från en av gästerna och höll oss på uteplatsen och runt sandlådan, men i ösregn funkar inte det heller så det hela slutade ju med gapiga ungar och trängsel runt köksbordet i alla fall.

Men vi hade åtminstone ingen clown och inget tema heller. Plus att gästerna fick gå hem utan godis.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.