Det går (inte så) bra nu

Det började med skrivaren vill jag minnas som helt enkelt kletade ihop. Vi rengjorde och bytte patroner och rengjorde och bytte patroner och det enda som hände var att patronerna tog slut. Och hade kostat pengar. Vi ansåg oss dock behöva skrivaren, bland annat för att jag säljer av saker och då skriver ut fraktsedlar. Jo, jag vet, man kan lösa det på annat sätt, men ändå.

Ett par dagar senare fick diskmaskinen fnatt. Vi har en sån där inbyggd variant som man inte hittar om man inte vet vart man ska leta. Den här dagen så körde jag igång maskinen som vanligt innan middagen, gissningsvis vid fyrasnåret och reagerade vid åttatiden att nu hade den väl ändå diskat bra länge, men den var ju full med vatten och hur ska man tömma det här egentligen? Vid midnatt hade jag fått nog och stängde av maskinen, rensade ett filter och kunde då köra ett kortprogram. Innan gick det inte ens att byta program för de har tydligen så jävla bra minne.

Jag hann fundera på exakt hur dyrt det kan tänkas bli att byta en inbyggd diskmaskin med installation och allt och fick ganska ont i magen.

Den här månaden visade det sig vara dags för tvlicens, barnförsäkring och bilförsäkring. Plus trafikförsäkring. Jag har inte riktigt klurat ut hur det ska gå ihop, men jag gissar att det inte blir oxfile till middag en enda gång.

I måndags skulle jag göra jordärtskocksgratäng (inte så märkvärdigt, det är potatisgratäng fast med jordärtskockor och så blir man gasigare av den) och jag vet inte hur det går ihop, men receptet sa 30 minuter i ugnen, jag räknade med 40 och i slutändan fick vi äta kallt kött utan gratäng och gratängen drygt två timmar senare. Den blev helt enkelt inte klar. Och då var jag hungrig när jag började med maten. Jag hade gott om tid att sura medan maten blev färdig.

Igår skulle vi äta kyckling. Eftersom vi har minst sagt ont om marginaler hugger vi på röda prislappar, ni vet när det är kort datum och de sänker priset på varor. Köp och stoppa i frysen. Ärligt talat så gjorde vi så innan också, men kanske ännu lite mer numera. Det här var färsk kyckling som vi hade haft i frysen som jag tinade till middagen. När jag så öppnar förpackningen så sprider sig en.. eh.. odör som tydligt visar att det här inte är riktigt bra. Faktiskt inte det minsta. Så förmodligen har det brustit i kylkedjan någonstans och det enda som fanns att göra var att kasta middagen i soporna. Ja, jag var hungrig redan när jag började med maten och när middagen går åt skogen två dagar på raken ruttnade jag också och vägrade befatta mig mer med matlagning.

Josh lagade pasta carbonara så mat blev det ju.

Efter en mer eller mindre rörig natt med en unge som inte skulle sova alls och nästa som började vråla i sin säng när den första klappat ihop fick jag bädda rent en säng och skulle sen tvätta. Fast inte, för just idag så gick tvättmaskinen nämligen sönder och tar in för mycket vatten som den ibland inte vill tömma ut. Eftersom den är överfull. Jag rensade filtret enligt konstens alla regler och kunde då tömma maskinen manuellt och ett par timmar senare kan vi bara konstatera att maskinen inte fungerar. Den fyller på för mycket vatten och ren räknar den ner tiden bara. Maskinen som vi köpte i februari, så låt oss hoppas att det går på garantin åtminstone.

Det positiva är att tretti.se var snabba med att lotsa oss vidare. De upplyste oss om att vår orderbekräftelse från dem måste vi kunna visa upp, så kunde vi skriva ut den? Det är då blodtrycket liksom stiger ännu lite till, men jag sa till Josh att han kan väl skriva ut kletpapper så färgpatronerna tar slut på riktigt då, för vi ska ju ändå inte ha dem till något särskilt.

Och då fungerar skrivaren. Inga halva utskrifter eller fel färger. Ingenting. Bara helt normala utskrifter.

Man kan som inte göra annat än att skratta åt det då.

Så nu har vi en skrivare som mirakulöst har lagat sig själv, men gjort slut på nästan 12 färgpatroner under sin sjukdomstid, jag har kisstvätt som hänger på tork på balkongen och låt oss hoppas att när nu servicemänniskorna tittar på tvättmaskinen att den inte har har lagat sig själv automagiskt. För om det inte är fel på den då eller om det inte är ett garantiärende så kostar det 890 kronor + reskostnader.

Det är lite så här jag jobbar just nu. Och då är mörkret utomhus i sig annars en källa till att bli less på det mesta.

Vi har i alla fall en bra tvättstuga. Och jag kommer inte alls bli jätteförvånad om vi när som helst har magsjuka i huset.

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det går (inte så) bra nu

  1. Jessica skriver:

    När alltings jävlighet drabbar en samtidigt. Man ser pengarna flaxa iväg likt pelikanvingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *