– Mamma, i torsdags, då, då sa Kalle (fingerat namn förstås) att hans pappa och hans pappas två kompisar skulle göra nåt, men det var fel!
– Vaddå fel? De kanske skulle göra nåt med hans pappas två kompisar?
– Nej! Man säger inte så! Det är fel!
– *tror att ungen tror att det bara är hans pappa som kallas pappa* Du vet att Kalle har en egen pappa? Som har kompisar? Kanske två stycken?
– Ja, men.. det heter ju inte så!
– Eh jo, man kan säga så.
– Nej! Det är fel! Jag ska säga det till honom imorgon, att man inte kan säga så, att det är fel.
– Vaddå, är du någon slags språkpolis eller?
– Jaaaa!
Läs även andra bloggares åsikter om barn säger, småbarn, språkutveckling