När man får barn öppnar sig verkligen en ny värld vare sig man vill eller inte, och då talar jag inte om hemlisar i blöjan eller vaknätter eller.. utan om mammagrupper (var är pappagrupperna? eller föräldragrupperna?), bvc, tillvaron på dagis och på gården/i lekparken som resulterar i att barnen får ett eget umgänge. Kul, kan tyckas, förutom att barnen fortfarande är för små för att hänga själva. Alltså måste man som förälder också hänga. Och förhålla sig till andra föräldrar.
I morse så hängde en kalasinbjudan på ungens hylla. Fint. Och snällt av inbjudaren att, som jag antar bjuda alla barn. Kalaset är på lördag. Längst ner på inbjudan så står det ”Hör av dig om du inte kommer”.
Men alltså kan vi prata om det här? Som jag sa så tycker jag att det är fint att bjuda hela gruppen, själv skulle jag ju hellre bryta en arm på mig själv än att ha ett stort kalas, men jag har fattat att många gillar det. Jag kan också tugga i mig framförhållningen som för vår del blir två dagar (egentligen en, för vi måste svara imorgon) , men nu råkar jag veta att inbjudan hängdes upp igår eftermiddag. Knappast deras fel att vi hämtar tidigare än dem.
Däremot så förstår jag verkligen inte ”Hör av dig om du inte kommer” och jag känner mig som en 40 år yngre Magdalena Ribbing och vill bara säga nej, nej, nej. När man bjuder in till kalas så vill man förstås veta hur många som kommer, så långt är det ju rätt. Däremot blir det helt fel när man förutsätter att folk inte har något annat att göra en lördag förutom att ramla in på kalas, för jo, det är vad man gör när man kräver en motprestation av något slag för att inte behöva komma.
Det korrekta, och enda rimliga är förstås att skriva ”meddela om du kommer” eller något i den stilen.
Jag skulle inte ens förvänta mig av mina närmaste, som rimligen har skaplig koll på födelsedagarna i familjen, att komma på kalas med så kort varsel. Eller jag förväntar mig inte att någon kommer, jag talar om att då har vi kalas och sen talar de om ifall de kommer. En del meddelar aldrig om de kommer eller inte och då räknar jag inte med dem heller.
Varifrån kommer det här oskicket ifrån och varför gör man så? Helst av allt så skulle jag vilja att någon jag faktiskt känner gjorde så här så att jag kunde fråga. Jag kommer naturligtvis inte fråga en förälder som jag hälsar på i kapprummet varför hen beter sig på det här ohyfsade sättet! för det i sig vore också ohyfsat.
För det är så här, att om man inte har sagt att man kommer så kan ingen anta att man gör det heller. Då kan man, om man har otur, stå där med sin tårta och uppblåsta ballonger, för man har inte bjudit in utan snarare antagit att folk ska komma och sen talat om det för dem. Det blir inte bra för någon.
Så kan vi enas om att vi i fortsättningen gör nåt i den här stilen:
– Hej, vill du komma på mitt kalas?
-ja/nej/kanske
och inte
-Hej, jag ska ha kalas och du ska komma. Säg till mig om du inte kan komma.
Och, som inbjuden så talar man naturligtvis om att man kommer. Antagligen är det samma människor som inte talar om att de kommer som skriver i inbjudan att vi ska höra av oss om vi inte kommer, men det är inte rätt, okej?
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, kalas, inbjudan, barnkalas, småbarn, föräldrar, födelsedag
Jag kan svara! 🙂
Jag blir tvärtemot skitstressad av ”hör av dig om du kommer!”-meddelanden i slutet på inbjudningar, mest eftersom mina barn oftast kan och vill gå. Önskar så lite kontakt som möjligt med folk jag inte själv har valt att umgås med. Här skriver alla ”Hör av dig om du inte kan komma!” (står till och med förtryckt på färdiga inbjudningskort till barnkalas) och jag har aldrig ens reflekterat över att det skulle vara konstigt. Det beror kanske på vilken ålder barnen är i, men jag förutsätter att barnens kompisar vill komma på deras kalas och om de inte kan så hör de av sig (oftast via sms, alternativt att barnet hälsar det till mitt barn i skolan). Vore ganska drygt om 12 av 15 inbjudna ska hålla på och ringa/sms:a (okej, sms kanske inte är fullt så jobbigt, men många känner sig manade att ringa – vilket jag hatar så sjukt mycket) istället för att 3 stycken gör det. Så jag antar att det är själva anledningen till att man hellre ser att de som inte kan komma hör av sig än att de som kommer gör det. Kanske lite annat i en liten stad iofs, det där att vänta sig att folk kan komma. Man har ju kanske lite mera koll på de inbjudna barnens föräldrar och de inbjudna barnens aktiviteter.
Jag tycker föga förvånande att det verkar jättekonstigt. Som i det här fallet så vet jag hur ena föräldern ser ut, men inte mer. Våra barn leker med varandra på dagis. Och eftersom iaf min unge inte tolererar att lämnas på något kalas så måste jag också gå, vilket gör att jag istället då måste höra av mig till en människa jag inte känner för att vi inte ska komma? Kanske blir det lite konstigt eftersom barnen är utspridda över hela stan, så vi springer liksom inte på varandra i sandlådan heller
Vi började använda ”Meddela om du inte kommer” helt enkelt för att motsatsen funkade så dåligt, folk svarade inte att de tänkte komma och sen dök ungen bara upp. Vi hade å andra sidan bättre framförhållning, minst en vecka och ofta mer.
Folk alltså. Hatar folk som inte kan svara på en inbjudan och sen ramlar in ändå. Gärna med krav om specialkost då pga allergier eller valfri diet. Faktum är att jag tycker rätt illa om kalas rentav. 😉
På vissa Öppna Förskolor finns speciella pappagrupper dit bara pappor får gå. Helt rätt tycker jag även om jag emellanåt kan tycka att pappor ibland kan vara mer kravlöst lekparksumgänge än typiska medelklassmammor med perfektionistambitioner..;)
”Och, som inbjuden så talar man naturligtvis om att man kommer. Antagligen är det samma människor som inte talar om att de kommer som skriver i inbjudan att vi ska höra av oss om vi inte kommer, men det är inte rätt, okej?”
Helt med dig där. Har just kört iväg ett gäng kalasinbjudningar. Hade inga större illusioner om att folk skulle svara i tid så lite lätt chockskadad kan jag konstatera facit. Alla utom en har svarat enligt önskemål per sms/mejl så man slapp prata med folk. Alla som svarat kommer gärna. Ett gäng barn kom dessutom fram och berättade vad de ska klä ut sig till (frivillig utklädnad, tror inte på det där med att tvinga folk att åka i panik till Buttricks och lägga ut en massa pengar på ett speciellt tema nån valt.)
De två som svarade morgonen efter O.S.A datumet bad om ursäkt för sent svar. Endast en har inte svarat alls till mig iaf. Så, vad är regeln med folk som inte svarar? kollar man att de fått inbjudan (vore ju grymt surt annars då alla i viss barngrupp är bjudna) elller utgår man ifrån att de tänker dyka upp men bara saknar hyfs nog att berätta det i förväg?
Emma: Folk som inte svarar på inbjudan är ju ett gissel. Man kan fråga om de fått inbjudan, men jag skulle nog anta att de som inte svarar inte heller kommer. Stämmer förstås inte, för folk ramlar tydligen in och förväntar sig att man är tankeläsare eller nåt. Att man planerar fikaåtgång efter antalet gäster verkar jättekonstigt för en del människor.
Vi är å andra sidan inte ens i närheten av att bjuda hela dagisavdelningen. Jag skulle antagligen hellre kasta mig framför en buss än att ha så många barn hemma 😉