Så vi var på kalas idag. Vet inte hur många barn som deltog, kanske tio? Det visade sig att pappan till födelsedagsbarnet var en gammal klasskompis till mig. Hej, hej.
Hjärnan känns som en urvriden trasa så det blir inte många ord från mig idag, men en sak kan jag säga:
det här med barnkalas är faktiskt en av de riktigt dåliga sakerna med att ha barn.
Eller ja, i alla fall om man måste vara med på kalaset, och har man en unge som tycker det är jobbigt med stök och nya människor så får man snällt snylta sig in och le (fast man tycker lika som ungen). För barn låter, en del ungar är skitungar som tydligen beter sig lite hur som helst när föräldrarna inte ser. Till exempel.
Han hade kul. Den lilla hade ganska kul.
Gott så.
Jag tänker att vilken dag som helst så kommer jag att ha något att skriva. Det kommer bli långa 100 dagar annars för oss allihop.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, barnkalas, småbarn