Med ålder kommer värdighet, eller nåt

Igår på kalaset så skulle jag gå på toaletten, så då gjorde jag det. Låste dörren och gjorde det jag skulle. När jag precis ska dra upp byxorna rycker nån unge i dörren och vips så låter det som ett helt gäng som undrar varför dörren är låst.

Innan jag hinner vare sig hojta eller knäppa byxorna har en unge låst upp dörren utifrån och sliter upp dörren och där står fyra glin och glor på mig som glor tillbaka. Ett tyst ögonblick passerar innan jag säger ”Hej” varpå den äldsta av dem (fyller sex år i år) stolt upplyser mig om att han låste upp dörren och hur han gjorde.

Mitt svar blev då ”Du tänkte inte på att dörren kanske var låst för att någon var på toa? Som jag till exempel”

Trots att han besatt denna kunskap om hur man låter upp en toadörr från utsidan så hade ingen av dem en aning om att detta var en genant situation, varpå jag fick dra ner tröjan över min post gravida mage och tvätta händerna med publik. Att döma av deras miner hade de aldrig sett något så intressant tidigare.

Hade jag varit 20 hade jag dött av skam. Som snart 40 så bryr man sig inte. Ni som inte är här än tror det inte, jag gjorde det inte heller för tio år sen, men jag lovar.  Situationerna där man förstår att man borde sjunka genom jorden av skam, men man inte gör det på grund av att man inte orkar bekymra sig så mycket om vad omvärlden anser blir fler och fler.

Det finns en befrielse i att kliva på bussen med ett satans accesskort och hiva upp det till chauffören med orden ”jag ska hit, men jag vet inte hur man gör. Hjälp!” eller riva ner all reklam i kassan två gånger efter varandra när man ska betala och till sist bara rafsa ihop grejerna och ge till kassörskan ”du kan säkert det här bättre än jag ändå”.

Jag inser ju att med tanke på att den förstfödda fyller fem (fem??) så är det sannerligen inte många år kvar innan han vägrar att gå ut med mig pga pinsamt.

Fast jag tycker faktiskt att det är glina som borde ha sjunkit genom golvet. Eller jag vet inte, ett ”jaha, ojdå” hade ju inte skadat.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, barnkalas, toalettvett, skam, ålder, befrielse