Att ta ansvar

När jag nu påbörjade svartsjukegrejen i förra posten kan jag ju fortsätta på temat.

För svartsjuka är också en helt normal känsla. Det är inget konstigt eller sjukligt med den i sig och jag tror att de flesta kan relatera till den. Osäkerheten. Rädslan för att bli ratad. För att någon annan ska vara roligare/snyggare/gladare/vad som helst. Man behöver inte skämmas för det, få går runt och känner sig som det hetaste som gått runt i ett par skor dagarna i ända.

Men svartsjukan är aldrig den andres ansvar. Aldrig någonsin. Det finns absolut människor som gör andra svartsjuka med flit, som triggar igång ett beteende, men hur du hanterar dina känslor och agerar är bara ditt ansvar.

Att begränsa din partners liv är inte att ta ansvar.

Att hantera sina känslor, sätta ord på dem och klura ut varför man känner så här i just den här situationen och framför allt kunna se att det här är destruktivt är att ta ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Blogg100. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.