Projekt längtan

Det här är den senaste boken jag fått via Booked som jag skrev om igår. Jag kände inte till författaren innan, men av den lilla information jag fick innan så tänkte jag mig en typisk ”tjejbok” med coola brudar och så nån snygg kille och lite dråpliga situationer. Ja, ni förstår säkert.

Projekt längtan  handlar om Lisa som har ett coolt jobb på en konsultbyrå (vad är det ens?), och som nu kommer tillbaka efter en tre månader lång sjukskrivning för utbrändhet. Självmant alltså, ingen försäkringskassa som krånglar med utbetalningar eller har rehabmöten som ingen begriper. Det är bara det att hon tycker att det fattas något, kanske på jobbet, kanske privat. Kanske hänger det ihop med den där killen på byrån hon har haft något slags förhållande med. Som är gift.

Hon säger i alla fall upp sig, pillar sig i naveln ett par månader och sticker sen till Afrika. Innan har hon dock hunnit med en (eller var det två?) lustfyllda möten med snubben på byrån.

”Visst har han fortfarande snygg: den bestämda käken, den silverbruna huden. Det ljuslockiga håret som var för långt och de solstänkta ögonen. Men ändå, det kunde väl inte vara därför jag fick hjärtklappning och började svettas så fort jag såg honom?”

Det är såna här saker som stör mig i de här böckerna. Trots att huvudpersonen ofta är en kvinna, så tar männen upp otroligt mycket plats i böckerna. Hur snygga de är, taskiga, svin, underbara. Lite som att mannen är solen och kvinnan planeten som kretsar runt honom. Varför klarar hon sig inte själv? Och vaddå silverbrun hud? Finns det?

”Jag blundade och kände hur en tår bröt sig loss från ögonvrån och när Mattias äntligen böjde sig fram och kysste mig igen så stönade jag av tacksamhet och försvann”

Och ungefär här börjar jag kisa och skruva besvärat på mig i brist på skämskudde. Hon är tacksam över att han drar över henne. Smaka på det. Tacksam.

Sluta. Sluta bara.

Ja, hon träffar fler män som får hennes värld och skälva, men det finns inget snusk i boken egentligen. Det kanske hade varit bra, istället för att bara prata om själva sexakten. Lite snusk hade piggat upp tror jag, nu blev det mest pinsamt när Lisa berättar för någon om att hon och X (jag vill inte förstöra handlingen för mycket) har knullat. Eller legat. Eller vilket man nu föredrar.

Synd på fokus kring de här männen, för tanken bakom känns ändå okej. Om man kan bortse från det här välbetalda fantastiska jobbet hon redan hade som man (jag) inte fattar vad det handlar om, att hon ens kan gå runt och göra ingenting i ett par månader innan hon åker iväg för att rädda Afrika. Här hade det kunnat bli intressant, för jag anar i texten att det är inte så lätt som det låter och eventuellt behöver Afrika inte räddas ens utan kanske behandlas som jämlikar.

Till mitt försvar om någon tycker jag går hårt åt boken så är jag antagligen hopplöst oromantisk och blir snarare förbannad av trams än svag i benen och jag irriterar mig på kvinnor (och män! Men i den här boken var det ju kvinnor) som liksom svansar runt män.

Och är tacksamma över att bli påsatta.

Ingen bok jag kommer läsa om alltså, så om någon av mina läsare vill ha den så kan jag skicka den mot portokostnad. Den är ju inbunden så jag gissar att det skulle kosta 48 kronor. Ganska bra pris om jag får säga det själv.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, booked, Marika Ring, Projekt längtan, romantik, böcker, läsa