När jag hade tänkt efter lite angående gårdagens inlägg och för all del min kommentar så fattar jag att jag inte bara kan framstå som lite självgod och präktig, utan dessutom har åsikter om vad andra stoppar i sina barn. Alltså har åsikter som i ”du är en dålig förälder som matar ditt barn med godis”.
Jag bryr mig föga om vad du matar ditt barn med. Köp sockrad yoghurt och blanda med kalaspuffar, servera saft/läsk till varje måltid. Eller låt bli. Jag önskar att det är ett medvetet val från din sida, men jag bryr mig egentligen inte om det heller.
Det jag inte förstår är bara varför man promt ska proppa i mina ungar det, och då bortanför det här att min unge är på besök och således serveras det man nu äter i det hushållet, utan var så god, här får du shitloads med godis i present nu igen/men ta en godis till/ ska han verkligen inte få lite godis? (om unge som glatt smaskar på ex äpple). Mina barn gillar hallon, och jordgubbar. Den lilla älskar mango. Färskt alltså. Och glass, men jag tror faktiskt det kommer efter de där bären om de måste välja.
Och vad gäller präktigheten så skickade jag ena ungen till Tom tits med en påse godis (och hoppas på att den inte kommer tillbaka) och två bananer och igår fick båda ostbågar till kvällsmat. Besök gärna Tom tits om du har möjlighet förresten. Små barn kan springa av sig, lite större barn lär sig saker samtidigt och vuxna kan fika. Och göra experiment.
(skönt, nu fick jag ur mig ett inlägg idag med)
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, förtydligande, socker, småbarn, dåliga vanor, föräldraskap, godis