De hade extrapris på såndär sockrad vaniljyoghurt sist vi var och handlade. Ekologisk och allt. Godisyoghurt kallar vi det och i den fanns det 6% socker och två förtjockningsmedel. I vanlig yoghurt finns inga förtjockningsmedel och det här var ingen lightvariant, så jag undrar lite över just det faktiskt. Nu är ju 6% socker ingenting att hetsa upp sig över egentligen, det stör mig bara för att det inte behövs, för att man plockar bort något ut yoghurten (annars skulle man inte behöva förtjockningsmedel. Ju) för att tillsätta socker som jag ju kan skvätta i själv om jag vill ha.
Vi köper godisyoghurten någon gång ibland och den brukar ta slut illa kvickt, för barn gillar saker som smakar lite sött, oavsett om det är socker eller bär. Fast man kan inte föda upp barn på det där. Man kan inte det.
Vi håller på att skola in den yngsta på dagis nu och han fullkomligen älskar det. Han kravlar sig ur sängen halv sju och ska ”gå dedis” och då har han inte ens börjat än. Imorgon är första dagen han ska äta där till exempel. Han har i alla fall varit lite klen i maten, så vi har trugat och gjort oss till de här åren, men nu när han är på dagis en stund så har han tydligen fått ett hål i magen som måste fyllas. Kul tycker vi och serverar så mycket det bara går.
I morse drack han en halv liter av den där godisyoghurten, ett par finn crisp och en banan. 2 år gammal. När jag hämtade honom på dagis efter två timmar började han gråta för att han var så hungrig, och då äter de frukt på morgonen också.
Tydligen inte så mycket näring i den där halvlitern tänker jag, för vad man än äter sig mätt på så ska man väl stå sig längre än två timmar.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, mat, socker, yoghurt, näringsinnehåll, vad är det i maten