Önskeschema

Smaka på ordet? Det låter rätt trevligt va? När jag nämner det för folk som inte har det så får det något drömmande i blicken. Det brukar dock försvinna när de till exempel frågar hur jag jobbar om två veckor och jag inte vet. För önskeschemat är ju inget önskeschema, utan bara något man sa för att sälja in idéen, eftersom man antagligen redan hade köpt in det dyra programmet. Det här kan jag förstås inte svära på, men jag kan inte komma på någon annan anledning till varför man skulle vilja ha det.

Alltså, man delar in året i perioder. På mitt jobb har vi sexveckorsperioder och vi lägger vårt schema för sex veckor i taget. Vi ”önskar”. Det brukar bli kattskit. Sen ska vi ”diffa” det vill säga flytta omkring för att få ett schema som passar ihop med verksamheten och så småningom ska schemat fastställas och då får man se hur man egentligen ska jobba. Det behöver inte ha mycket att göra med ens önskningar alls faktiskt. Sen börjar man om. Förhoppningsvis har du fått ditt nya schema innan du börjar med nästa schemaperiod, men inte ens det är säkert.

För som nu har jag schema för den här veckan ut. Bara. Sen vet jag inte. Och då är det ju tur att jag är som en isolerad ö vars tider inte påverkar andra människor alls. Eller nej, så var det inte. Jag har en sambo som går tidigare från jobbet vissa pass för att jag ska hinna till jobbet. 4 timmar tidigare faktiskt. Eventuellt vill hans chef veta i god tid. Vi har två barn som går på dagis. Ett litet dagis där de skulle kunna vara först eller sist och således påverka deras tider.

Men jag kan inte ge dem några tider. Alls. För jag vet inte. Nu har vi på natten behållit ett slags ”grundschema” som vi utgår ifrån, men det är inte alls hugget i sten och då vi har olika tjänstgöringsgrader så blir det ändå ett evigt pusslande. Jag försöker hålla mig till grundschemat, men vi kan till exempel inte jobba natt samtidigt och jag måste få sova även på helger.

Däremot tar det tid att lägga det där schemat. Massor med tid som jag skulle kunna ägna åt de gamla. Och få lite lugn och ro och veta om jag ska jobba julafton. Nu vet jag inte ens hur jag jobbar nästa vecka. Och det finns säkert regler. Kanske till och med lagar. Men vi vet allihop att lagar och regler är bäst på papper, i verkligheten är de ganska töjbara efter vad som passar för stunden.

En av de bästa sakerna med att vara anställd tyckte jag förr var att man visste att man får lön varje månad och man vet när man ska jobba. Numera får man nöjda sig med det ena tydligen.

Lite så jobbar jag. Kanske.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Äldreomsorg, Blogg100. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *