Man ska inte vara sådär styv i korken, för det får man ju äta upp. Vi var och handlade i lördags på en stormarknad, dagen efter lön. Detta familjehelvete som får IKEA att verkar som en lugn promenad i parken. Jag tror att om vi skulle göra slut i en affär av något slag så skulle det fan bli på Coop forum bland gapiga ungar och pensionärer som drar fötterna efter sig mitt i gångarna och då gärna i bredd. Och då skulle det egentligen inte handla om oss ens, utan om paniken som infinner sig när hjärnan tror att den aldrig kommer att komma ifrån detta inferno.
Någonstans mitt i affären börjar den stora ungen fråga om han kan få en klubba. Först ignorerade vi. Det ignorerade han. Till slut blev det larvigt med ignoransen så jag försökte muta med ostbågar, men det ville han inte ha. ”Man blir så smulig om händerna, jag vill bara ha en klubba”. Så vi gav med oss och letade reda på klubborna, som av en händelse var placerade i precis lagom höjd för en nästan femåring. Hur otippat?
Jag försöker låta barnen välja när det inte är direkt olämpligt, så jag berättade om alla smaker som fanns och valet föll på apelsin. 7;90 kostade den och jag funderade på om han skulle få öppna den i bilen eller inte.
Det visade sig vara en helt onödig fundering, för den skulle ner i kassen och väl hemkomna berättade han att han äter minsann bara klubbor på söndagar. Jahaja. Så för att lillebror inte skulle ta den la jag den i påskägget (med godis ja, vi var på äggjakt på media markt så de fick var sitt med godis i som nu ligger och torkar) och tänkte att han säger väl till när han ska ha den.
Han har fortfarande inte sagt något. Med jämna mellanrum har jag påmint honom om att han har ett påskägg varpå han förvånat utbrister Har jag ett påskägg? Fast det inte är påsk längre? och sen händer liksom inget mer.
Så det där med att barn som inte får godis blir som galna när det väl finns och att barn som har ett ”normalt” förhållande till godis inte bryr sig stämmer väl sådär gissar jag.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, godis, småbarn, tjat om godis, socker, sockerberoende, goda vanor
Jamen så härligt! Jag önskar jag hade samma goda förhållande till godis 🙁
Ingen av oss går ju igång på godis sådär, men vi har ju andra laster. Mängden chips vi trycker i oss när barnen sover ex..