Sparka mig till sömns

Sen jag började jobba igen har jag sovit sådär. Milt sagt. En sak som är jätteviktig när man jobbar natt är att man kan sova på dagen. Kan man inte det så klappar man ihop till sist. Nu har jag jobbat en månad och som mest har jag sovit 6 timmar efter ett nattpass, oftast ungefär 3. Jag har inte riktigt möjligheten att gå upp och sen lägga mig en stund igen innan jobbet, för tidsspannet mellan att barnen kommer hem och jag ska till jobbet är så litet så jag måste liksom hinna klart innan. Eller hoppa över middagen till exempel, men äta måste man ju också göra.

Det här är förstås inte optimalt på något sätt, rentav jättedåligt, men jag har inte varit så trött som jag trodde att jag skulle bli och det är bra. Jag kan antagligen hålla på så här ett tag eftersom jag inte jobbar heltid och har tid för återhämtning när jag är ledig, men jag hoppas verkligen att det ger sig, för annars har vi (jag) problem.

Så jag funderar över vad det här kan bero på, för sömnproblem och jag lirar inte riktigt, har aldrig gjort. Det är klart att jag har haft problem att sova någon gång ibland sådär, men generellt genom livet har jag sovit gott både dagtid och nattetid. Det var inga problem för mig att komma i säng strax före nio på morgonen efter ett nattpass och sova till fem utan kisspaus förr, så det här att vakna och inte kunna somna om känns helt otypiskt mig. Plus att jag oftast vaknat till ett par gånger under de här timmarna innan jag ger upp då, dock inte på grund av kisspauser.

Vissa har någon töntig idé om att det är för ljust. Detta baseras då på att jag sagt att vi måste ha en rullgardin i sovrummet. Det sa jag förvisso förra året också och det beror på att barnen inte begriper att man kan sova fast det är ljust ute, så de vaknar när det blir ljust och under sommarhalvåret är det inte klockan 7. Alla som vet hur saker funkar vet att det är natt fram till klockan 7, men de här barnen, nej, nej. Men nu är det alltså jag som behöver rullgardinen för att sova.

Det vore bra om det var så. Jag har en annan teori och det problemet är inte lika lätt att lösa. Den yngsta gossen sover nämligen i vår säng och alla som har barn vet att de trots att de är små så tar de lätt upp en dubbelsäng själva och ligger man i vägen så kan man få en fot i örat eller så. Det är alltså min vardag när jag sover att bli sparkad på med jämna mellanrum. Förutom att han inte har något större intresse av att ligga och sparka mig i ryggen på dagarna när jag ska sova så han inte ens hemma längre utan på dagis. Så jag somnar och tycker att det är himla skönt med en stor säng för mig själv och.. sen fattas det något.

Och jag vet inte hur jag ska lösa det, för jag vill ju inte ta hand om honom då. För jag måste ju sova. Men tydligen kan jag inte sova om han inte sparkar mig.

En annan teori är att två barn helt enkelt förstört sömnen för all tid och evighet genom vaknätter och tidiga mornar, men det är alldeles för deprimerande för att ens överväga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Blogg100. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Sparka mig till sömns

  1. illika skriver:

    Hemtex har just nu rea i vissa butiker (för medlemmar) på mörkläggningsgardiner i olika färger, från vitt till svart. De är faktiskt riktigt bra, jag rekommenderar dem. Sparkandet i ryggen har jag ordnat med ett par hundar, du kanske kan låna en dagtid?

    • Drottningen skriver:

      Vi köpte faktiskt en på ikea, men den är inte på plats än (jag är iofs ledig, så det gör ju inget). Sparkande hund är nog inte samma sak, men skulle kunna övervägas

  2. Sanna skriver:

    Krama en kudde. Det gör jag nu när jag får abstinens efter våra ungar som äntligen, äntligen, äntligen börjat sova hela natten i egna sängar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *