Fuck cancer

Det här med cancer. Vi känner nog alla någon som drabbats, om inte annat indirekt som anhörig och vissa av oss har upplevt att människor överlever och att andra människor faktiskt dör. Ännu en del får cancer flera gånger innan de dör och vad fan är det för jävla påhitt egentligen?

Och man önskar att det fanns något man kunde göra. Vi var ett gäng som samlade pengar till en ganska liten bukett till en begravning av en rar drabbad, men majoriteten av pengarna skänkte vi till cancerfonden. För ni vet väl att det inte är staten som forskar? Så kan man göra.

Man måste inte. Förstås.

En sak som jag gjorde för några dagar sen var att anmäla mig till Tobias registret (jo, det ska dessvärre särskrivas, det skulle kunna vara ett skäl för mig att låta bli) som donator av stamceller. Det började som en statusuppdatering från en bekant som varit sjuk och som krasst konstaterade att utan en donator hade hen varit död i dag. Vi talar om en gift människa med ett barn som ännu inte börjat skolan. Tack vare att någon hade anmält sig så får det barnet behålla sina båda föräldrar ett tag till.

Eller egentligen började tanken på att anmäla mig långt tidigare, men som jag vill minnas det när jag kollade sist så var det lite krångligt. Och ja, jag erkänner, jag hjälper gärna, men avskyr krångel, så det blev liksom aldrig av. Kanske var det bara i mitt huvud, för när jag kollade deras hemsida så visade det sig att det inte alls var krångligt.

Man fyller i vem man är, om man äter mediciner och lite sånt och sen får man ett provtagningskit hemskickat. Mitt kom idag och bestod av ett provrör som man skulle spotta i och ett vadderat kuvert för att skicka tillbaka det. Utan att ens behöva betala portot.

Skulle man matcha någon och välja att donera stamceller (jo, man har inte lovat något bara för att man gick med i registret, men värt att komma ihåg är att vi talar inte om en avbokad fika eller så här) så blir man sövd, så det där med att man inte gillar nålar eller vad det kan vara tror jag faktiskt inte behöver vara ett problem.

Efter vad jag förstår så är sannolikheten att man ska matcha någon ganska liten, det är inte som att lämna blod ett par gånger om året, utan det handlar ju om att matchas med en specifik patient.

Och för mig kan det handla om att ha ont en vecka eller två, för någon annan kan det handla om att få se sina barn växa upp. Det var faktiskt inte så mycket att fundera på. Kolla in tobias registret du med och fundera på om du också kan tänka dig att anmäla dig. Man måste inte det heller. Förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i samhälle. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Fuck cancer

  1. Pingback: Dag 9 Tobias registret Blogg 24 | drottningsylt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *