Så är det.

Vi handlar nästan alltid i samma butik. Jag antar att personalen som jobbar i affärer lär sig att känna igen de som är där ett par gånger i veckan. Till exempel så gissar jag att de fnissar lite för sig själva när Josh åker dit på kvällen och köper chips fast vi varit där under dagen. Och då inte köpt chips.

Vi känner ju också igen en del av personalen, men absolut inte alla. Vi är ju där för att köpa mat och ta oss därifrån utan att bli galna på pensionärer och galna ungar som löper amok, så kolla in personalen är inte direkt prioriterat.

Idag var vi där igen och stora ungen har en utläggning om att folk köper saker som han vill ha så att det tar slut i affären. Jag svarar lite disträ sådär att det är väl bra att folk köper grejer, så att det kan komma nya saker till affären, men blir avbruten av en personal som står och packar upp frukt.

– Du, vilka fina barn du har!

Alltså. Ja. Faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i barnen. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Så är det.

  1. Grannen skriver:

    Sug åt dig av berömmet 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *