Skulle inte tro det

Okej, jag kan börja med att säga att det som följer baserar sig inte på någon som helst forskning eller vetenskap utan bara på mina egna två ungar. Och kanske på några jag känner.

Jag har ju skrivit om godis och socker förut, och nu är det dags igen. Vi köper ju inte yoghurt och flingor riktade till barn heller. För det mesta ska jag säga, för helt sant är det inte. När de ligger i den där kyldisken med kort datum och en liter godisyoghurt kostar 5 kronor köper vi den.

Nyligen var ett sånt tillfälle. Nån ”fruktyoghurt” med drygt 7% tillsatt socker i. Och den går ju åt förstås. Det är inte så att mina barn är immuna mot sött liksom. Jag vet att det finns forskning som säger att barn inte blir överaktiva av socker, men något händer i alla fall med mina. Eller så är det i mitt huvud. Det kan förstås vara så att det är jag som är överkänslig pga hormonell obalans i kombination med småsjuka/trötta barn/livet i allmänhet, men det känns jävligt märkligt att alla dessa parametrar liksom sammanfaller med sockerintaget.

I alla fall. Det första som händer är att barnen berättar hur gott det är. Sånt gillar man ju som förälder. Sen vill de gärna ha mer. Och kanske en macka. Inte en knäckemacka eller något som innehåller något, utan så blekt som möjligt.

Och efter ett par timmar vill jag sälja dem. För de kan inte ta instruktioner, lyssnar inte på vad vi säger, tjatar, slåss och knuffas och skriker tills de helt sonika klappar ihop.

När skräpet är slut tar det ett par dagar av tjat innan vi återgår till någon slags ”normal” tillvaro där man kan gå på toaletten utan att det flyger grejer genom lägenheten.

Det kan bero på mig. På trötta/sjuka barn. På livet i allmänhet. Men jag tror faktiskt inte det.

Och det här handlar ju inte om lite godis på lördagar, utan jag antar att barn äter den där godisyoghurten till frukost? Och så kanske lite kalaspuffar på? Rostbröd med marmelad på? Nutella kanske? Juice till?

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i barnen, Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *