För det kan rimligen inte bara vara i den här familjen som känslan av november är samma som att försöka ta sig fram i trög lera i midjehöjd ungefär? Dessutom blev oktober det här året minst sagt stressig på ett dåligt sätt och när det väl var över tänkte jag att jag måste ju skriva om det här.
Och nu är det slutet av november och ptja, som ni ser har jag väl fan inte skrivit nånting om det där jobbiga i oktober. Men jag ska! Eller det är min plan.
Årets november är i alla fall tyngre än på många år och jag inbillar mig att det är mörkare än vanligt också. Som nattarbetare så är det ju ett par månader om året där man inte ser dagsljus alls i princip annat än när man är ledig, men nu har det ju varit som att dagen i bästa fall gryr och innan det egentligen är dag så blir det skymning igen.
Så ja. Jävlig oktober följt av mörker. Om en månad börjar det ljusna igen. Kämpa!
(jodå, vi äter extra D-vitamin, men detta mörker alltså. Uäääh!)
Läs även andra bloggares åsikter om november, nejvember, mörker, trött
1½ soltimme under hela november härikring, mot vanliga 40 50 sådär. Klart att man blir less.