4. Kompletteringen

Jag hade ingen känsla alls för vad som skulle hända på sjukhuset under bilresan till sjukhuset. En intressant sak som stressade upp mig lite extra var att första mammografin utfördes på något som liknade en tandläkarmottagning i Tumba. När jag fick kallelsen till återbesöket skulle jag till S:t Görans sjukhus. Vem som helst fattar ju att man inte behöver åka till specialister på ett sjukhus för ”dåliga bilder”.

Vi anmälde oss och satte oss i väntrummet där jag blev inropad ganska snabbt. Innan min egentliga besökstid (dåligt,alla fattar det) där en sköterska gjorde ännu en mammografiundersökning (gjorde inte ont den heller) där hon tog fler bilder av höger bröst än vänster och sen blev jag utskickad till ett annat väntrum i väntan på läkaren.

Jag blev inkallad igen och här någonstans måste det ha blivit ett missförstånd, för vi trodde att det bara var ännu en undersökning av sköterskan, men när jag låg avklädd på överkroppen på en brits så kom en läkare in och skulle göra ett ultraljud.

Hon hummade och pekade och hummade och pekade och såg fundersam ut innan hon vände sig till mig och sa att

”Jag vill inte skrämma dig, men jag tänker inte ljuga för dig heller. Jag ser något i höger bröst, jag vet inte vad det är, det behöver inte vara någonting alls. Vi har inga bilder att jämföra med, du kanske bara ser ut så här, men det är något som avviker. Jag vill ta en biopsi (vävnadsprov)”

Otroligt nog så började jag inte gråta och jag bad dem inte hämta sambon utan jag ville bara få det gjort. Så, jag upplyste dem om att jag inte svarar särskilt bra på bedövning och fick därför en jättedos innan läkaren tog fram den där hästsprutan som hon skulle ha till själva biopsin.

Det gjorde inte ont och som sagt, jag fick en såpass stor dos bedövning så att undersköterskan höjde på ögonbrynen. Sen fick jag plåster på, en lapp i handen och information om att jag skulle bli kallad till Karolinska sjukhuset i Solna för provsvar och läkarbesök om en vecka.

Det kändes som om jag hade misslyckats med ännu ett test. Jag skulle ju bara gå dit och få höra om bröstvårtor om pekat åt fel håll eller.. jag vet inte. Något annat än ”du kanske är sjuk och du är närmare den diagnosen än vid den förra mammografin”

Så jag grinade nästan hela vägen hem. Vi stannade på Max i Vårby och jag grinade där också. Fy fan för alltihop och jävla skitliv som gav mig fin man och fina barn och sen kanske jag blir av med alltihop.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

Det här inlägget postades i Drottningsylt testar vården, personligt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *