6. Sammanfattning

Ett par dagar i november fick jag så brevet från läkaren. Daterat 31 oktober, så jag flinade lite åt att ha ägnat hela oktober åt en eventuellt bröstcancerdiagnos samtidigt som all media svämmade över av kvinnor som dött, som överlevt sin cancer. Inte lätt att tänka på annat då.

Beskedet var att de förändringar de sett var godartade och att jag var välkommen på ordinarie mammografiundersökning när den kallelsen kommer.

Det tog en månad totalt och två olika sjukhus för att konstatera det här och mina papper försvann ingenstans, alla var snälla och kompetenta. Och, trots att det inte alls kände så, effektiva. Inte som om man ringer vårdcentralen och ska bli uppringd 08.05 och kanske blir uppringd före 09.

Vi har en fantastisk sjukvård i det här landet som vi ska vara stolta över.

Jag ska inte skriva något sånt där klyschigt om att livet kändes helt annorlunda efter den här resan, för det fortsatte precis som vanligt. All den där ångesten rann av samtidigt som jag fick det slutliga beskedet, men nog kramade jag barnen lite extra just den dagen.

Och så tänkte jag på de som får ett annat besked.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Drottningsylt testar vården, personligt. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till 6. Sammanfattning

  1. Daniela skriver:

    Guuud jag vågade knappt läsa inlägget idag, har haft ont i magen sedan inlägg 4 och 5. Vilken lättnad att det inte var något!!!

    Jag hittade en knöl för något år sedan och fick själv söka mig vidare eftersom jag inte börjat kallas på undersökning än. Var skitläskigt. Det visade sig att jag har någon form av extra knöliga bröst (minns inte vad det kallas) och att just den knölen fått för sig att bli större än den brukade vara.Blev lättad men är lite rädd att missa något i framtiden för att jag tänker att det är en av de vanliga knölarna.

    • Drottningen skriver:

      Förlåt. Jag ville inte skrämmas, utan skriva av mig hur orolig man är på vägen så att säga, även om det i slutändan går bra. För hur jag än googlade, så hittade jag faktiskt ingen som berättade om just det. Om vilken jävla ångest iaf jag ställdes inför.

  2. Daniela skriver:

    Det var väldigt bra att du skrev inläggen (men jag blev allt orolig) för när du nu skriver det så kommer jag ju på att jag faktiskt aldrig heller läst något om hur det känns att inte veta, att det faktiskt är hemskt även om man har tur och blir en av de som kan andas ut sedan.

    Jag är i alla fall väldigt glad att det inte var cancer, få människor jag gillar så du får allt hålla dig kvar länge till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *