For life

När Cali dog så var vi en del som i vår sorg ville göra något utan att tränga oss på de anhöriga. Många kände henne enbart via nätet och då drumlar man inte in på en begravning direkt, men sorgen och känslan av att ”vi måste göra något” är inte mindre för det.

Någon kom på att vi kan ju skicka en krans eller så med en liten hälsning. Alla som vill lägger vad de kan och vill och eventuellt överskott skulle gå till cancerfonden. Jag var inte inblandad mer än med en slant, men om jag inte minns helt galet så blev det en krans och drygt 10 000 till cancerfonden.

När jag skrev de här inläggen som ju inte slutade med en cancerdiagnos fick jag mail från en kvinna aktiv i For life. Det är som det så fint heter ett sysselsättningsprojekt som ska aktivera arbetslösa. Företaget som ligger bakom heter Helpers Alliance Sweden AB och dem vet jag alltså inte ett skvatt om förutom att ägarna har en sak gemensamt med oss som samlade pengar i vår sorg;

De hade också människor i sin närhet som dog av cancer och ville göra något. Och, vissa är driftigare än andra och For life aktiverar alltså arbetslösa genom att dels sälja saker via en webshop och via större evenemang och sen skänka överskottet till cancerfonden.

Jag tycker en hel del om ”aktiviteter” för arbetslösa och jag har en gång i tiden varit deltagare i såna. Förr gick de i alla fall mest ut på att man inte skulle kunna sitta hemma och rulla tummarna så därför fick man gå helt meningslösa ”kurser” där man fick prata om vad orsakerna till ens arbetslöshet kunde vara och sånt och sen fick man en skamlig utbetalning en gång i månaden. Kanske. Jag ska inte gå in närmare på just det, men som sagt, jag tycker en del om sånt.

Och i ljuset av detta så tycker jag ändå att det här verkar vettigt. Att på olika sätt samla in pengar till cancerforskning måste rimligen kännas vettigare än att sitta av tiden någonstans. Eller som jag som skulle bli skickad på en grundkurs i engelska trots att jag hade tre år gymnasieengelska i färskt minne. Med bra betyg.

Om jag hade varit arbetslös så hade jag tyckt att det här verkade kul. Och vettigt. Hålla på med webhandel och knåpa armband och ragga sponsrade inlägg (hejhej) och samtidigt gynna forskning.

Först tänkte jag strunta i det där mailet, men sen tänkte jag att om mitt klotter får någon att köpa ett armband eller ett mobilskal eller för all del skänka en slant till cancerfonden så är det väl bra. Och som sagt, det finns betydligt värre saker att råka ut för som arbetslös, för jag antar att den där sysselsättningsgarantin inte säger något om att det ska vara meningsfullt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i samhälle. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *