3. Drottningen går till doktorn

Man hade kanske kunnat tänka sig att jag skulle sjukskriva mig där, men det gjorde jag förstås inte. Jag var väl trött bara, ätit dåligt, tjatiga ungar osv och sen inföll en såndär extra helgdag och..så jag jobbade ett par nätter till.

Lite googling tipsade mig om att min levaxindos kanske var fel. Jag har ätit levaxin sen flera år tillbaka, och även om det varit en pluttdos så har jag ändå behövt den för att må skapligt. Det verkade lite konstigt i ärlighetens namn, men eftersom jag ändå inte kunde boka en tid på vårdcentralen en röd dag och kroppen knappast lär klappa ihop för att man inte tar sin pluttdos Levaxin ett par dagar så slutade jag ta den en måndag.

På onsdagen fattade jag äntligen att jag måste ju faktiskt boka en tid också och åtminstone ta nya sköldkörtelprover eller.. nånting. Så jag fick en tid dagen efter och hann väl knappt in till läkaren innan jag satt där och grinade. Det är tydligen så jag gör, oftare än inte när jag träffar läkare. När den första gråtattacken lagt sig så frågade han om jag sökt för ”det där”.  Det där? Du menar att jag grinar? Det är väl klart att jag inte har!

I alla fall. Han var inte alls nöjd med min puls och skickade mig raka vägen till EKG och lämnande av både blod och urinprov med en röd akutlapp i handen. Och det kändes väl bra, med tanke på att jag på vägen dit fick stanna och vila tre gånger och att jag hade svårt att betala eftersom jag tydligen inte kunde träffa kortläsaren med mitt kort.

När jag skulle lämna urinprovet fick jag en mugg och ett provrör i handen och blev hänvisad en toalett, men till sist fick jag gå och be om hjälp, för jag kunde inte hälla över från muggen till röret. Gick bara inte.

EKG visade bara det vi redan visste, att min puls var för hög, men läkaren var orolig för hjärtflimmer och skrev ut betablockerare på stående fot. ”Ta 25 mg av de här, om det inte blir bättre så kan du ta 50” sa han och skickade hem mig.

Dagen efter så mådde jag inte alls bättre trots medicinen och på kvällen ringde läkaren upp mig med stränga order om att inte ta mer Levaxin, för mina sköldkörtelvärden var usla och han skulle skriva en remiss till endokrinologen på Huddinge sjukhus. Vaddå usla? Hur kan det bli så här? undrade jag förstås, och fick det uttömmande svaret att ”det kan bli så” och så var det med den saken. Det var tydligen bara i mitt huvud som en mild hypothyreos där sköldkörteln alltså inte fungerar riktigt och plötsligt går över i en hyperthyreos där den fungerar alldeles för bra istället skulle vara något märkligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Drottningsylt testar vården, personligt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *