5. Med lite hjälp..

Och det tål att nämnas, att livet föll sig så att en av barnens fastrar fick jobb här och flyttade in hos oss i väntan på sin egen lägenhet. Så i början av januari, faktiskt ungefär där jag började må dåligt på riktigt och inte bara lite krasslig fick vi en inneboende. Eller ja, där jag började få svårt att bluffa mitt mående till och med för mig själv.

Det betydde att jag hade någon här hela tiden som kunde hålla rätt på barnen. För så här var det ju om jag ska vara krass, jag kunde inte ta hand om dem själv. Man hade ju kunnat tänka sig att jag skulle prata med fastern om det här, men det gjorde jag förstås inte.

För jag ville inte att hon skulle tycka synd om mig. Jag avskyr hett och innerligt att bli klappad på huvudet och höra om hur synd det är och hur orkar du? Precis som om man hade ett val. Jag tror inte jag berättade för henne att jag var sjuk förrän efter mitt andra besök på vårdcentralen, och då var jag ganska risig så hon hade nog räknat ut att något inte var som det skulle ändå.

Men när jag nu visste att mina sköldkärtelvärden var åt skogen så började jag ju tänka. Så åt skogen att när jag fick hem provresultaten hade labbet skrivit under ”Resultatet kontrollerat!”.

Då hamnar vi där igen, om allt man hinner tänka på medan man väntar. Lägg till de bekymrade läkarna på vårdcentralen som skickade mig på EKG för ”vi är lite oroliga för att du ska få hjärtflimmer”. Hjärtat är ett såntdär organ som man verkligen, verkligen behöver och man vill att det ska må bra. Nu mådde mitt hjärta alldeles utmärkt fast det fick jobba på i den här takten och det var väl inte undra på att kroppen helt enkelt koncentrerade alla sina krafter dit. Och det var väl egentligen lika bra att jag inte kunde vare sig koncentrera mig på nånting eller ens orkade bry mig riktigt.

I alla fall. Jag hade alltså hjälp med barnen och rationaliserade helt enkelt bort alla hushållsuppgifter förutom matlagningen och inte ens den befattade jag mig med när sambon var hemma.  Jag hade också lagt mitt schema så att jag var ledig ganska mycket just i januari, så på sätt och vis så var det ju en väldigt läglig period att må dåligt under. Men ändå, märkligt vad den där sköldkörteln kan ställa till med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Drottningsylt testar vården, personligt. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *