Så katten klarade sig inte. Trots inläggning ett par dagar och tvångsmatning, mediciner och ännu ett akutbesök hos veterinären så kom hon inte igång att äta och blev bara hängigare och mer gul, så igår blev sista dagen.
Hon skulle fylla tre i sommar.
Det är så många katter vi förlorat och varje gång rivs all sorg upp igen. Jag har inte så mycket mer att säga om det. Tack för omtankar och tumhållande. Det räknas även om hon dog.
Vi behövde inte betala någon akutavgift i torsdags när vi åkte in med henne när hon kräkts och inte heller igår när sambon åkte tillbaka med henne. De hade kunnat göra det, men de kanske räknade henne som inneliggande patient fortfarande. Eller så tyckte de synd om oss. Inte vet jag.
Och jag skuldbelägger mig själv förstås. Vad gör vi som gör att vi förlorar så många? Jag borde ha märkt att hon var dålig. Jag borde kämpat mer med matningen. Jag borde…
Läs även andra bloggares åsikter om katter, fettlever, sjuk katt, avlivning, död katt, sorg
Pingback: Grattis till mig? | drottningsylt