Återbesök

Så var jag på återbesök hos kirurgen igår och visade upp mitt ärr och pratade om mitt mående. Eller ja, jag grinade också, för det är ju så jag gör i det här när jag mår sämre.

Mina provsvar visade dock inte alls på någon för låg levaxindos, snarare lite för hög om man nu skulle ha en åsikt. Jag är den som är den vad gäller provsvar och jag vet att de inte nödvändigtvis berättar hur man egentligen mår, men de visade klart och tydligt att höja någon dos var det absolut inte tal om.

Symtomen är ju där de är, men vissa är ju likartade för hyper och hypo och jag tog liksom för givet att har man ingen sköldkörtel så har man ingen överproduktion heller. För man har ju ingen sköldkörtel.

Vilka symtom då?

Ja, det här med att bli omotiverat ledsen till exempel. Min kropp tycker att det är helt rimligt att bli ledsen över att det inte gick att beställa en telefon (som jag inte är säker på att jag vill ha/behöver) på det sätt jag hade tänkt. Eller att en ur personalen på dagis önskade mig lycka till inför läkarbesöket igår. (hon såg inte). Helt rimligt som sagt.

Eller att min viktkurva gjorde ett glädjeskutt någon vecka efter operationen trots inga skillnader i matvanor, däremot i aktivitet. Ja, nu vill någon säga att muskler väger, men en muskelring runt magen då eller? Nja.

Jag känner mig svullen om händerna och fötterna. Tror inte att jag är svullen, i så fall bara lite, men det känns så.

Hårtappandet. Nu igen. Jag var så glad över att jag slutade tappa hår, men nu är jag där igen om än inte i samma mängd. Hur mycket hår kan man tappa innan man blir tvungen att klippa av det? Jag har midjelångt hår och tycker det är jättefult när man har långt hår som liksom bara är några strån. Lite som män och deras överkamningar.

Mensen. Inte som vanligt.

Jag beklagade mig över att jag mådde så bra precis efter operationen, men att jag nu upplever mig som sämre. (därmed inte så dåligt egentligen, bara att jag varit uppmärksam den här gången). Det kan bli så, sa han, att det tar tid för kroppen att ställa om sig och att man måste ha lite tålamod.

Han kan ha rätt.

Symtomen är ju mer irriterande än något annat, och det är så att jag orkar saker på ett helt annat sätt än på många år och jag skulle lägga mig på operationsbordet igen utan att tveka osv, men ja, jag vill inte ha kvar några symtom alls för några symtom betyder att de kan bli fler och.. nä.

Hur som helst. Egentligen så skulle jag skickas tillbaka till vårdcentralen nu, men eftersom jag inte mår helt bra och mina prover inte är helt optimala (tsh under 0,02 och fritt t4 29. T4 har alltså stigit sen sist) så hänger jag kvar hos kirurgen ett tag till med nya prover om en månad och telefontid sen istället för besök.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Drottningsylt testar vården, personligt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Återbesök

  1. Pingback: Ingen quick fix | drottningsylt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *