Dag 15 Visa vägen Blogg 24

Man behöver inte krångla till det heller. Ibland är det enklaste sättet att hjälpa andra att föregå med gott exempel. Det låter ju sådär präktigt och som att man rentav är lite självgod sådär, men det är inte så jag menar utan att man i det lilla i vardagen ändå (kanske) gör skillnad framöver.

Såna saker har jag tänkt mer på sen barnen kom. Jag vill att de ska växa upp till varma, snälla och omtänksamma män som inte tar någon skit. En ren utopi förstås, men jag måste ju försöka. I detta ligger också att syna mig själv. Inte inte helt angenäm del av föräldraskapet kan jag säga när man upptäcker sidor hos en själv som man faktiskt inte ens vill befatta sig med.

Nu kan man föregå med gott exempel bland vuxna också, men det blir extra tydligt bland barn.

Men vaddå för jävla exempel? tänker ni nu. Jo, jag har ett dagsfärskt.

När jag hämtade stora ungen i skolan idag var det som vanligt ganska rörigt. Det är barn (som låter illa) i olika storlekar överallt och fritidspersonal som ändå har ganska bra koll på ”sina” glin och.. ja, ni fattar. Stökigt. Det brukar ta en stund för mig att hitta honom fast jag vet ungefär var jag ska leta (och får hjälp nästan varje dag av främmande, större ungar som vet precis vem min unge är och var han är).

Idag satt han i matsalen och jag väntade in honom utanför med ungar som passerade förbi i en strid ström. För att komma till klassrummet måste man sen gå ut och till ett annat hus och när vi går där, småpratandes, så ser jag att det ligger en mössa på gården. Där ska den ju inte ligga, först tänker jag att jag ska leta reda på en personal att lämna den till, men det fanns ingen just där och då och man (jag) är ju lite bekväm sådär så… Hur som helst så var plan B att lägga mössan på en bänk i närheten eller att lägga den i den där korgen med borttappade grejer, men först kollade jag om den var namnmärkt (nej) och sen frågade jag ungen om han kände igen den.

Jodå, det gjorde den och den tillhörde ett barn i hans klass, så vi letade reda på det barnet som fick tillbaka mössan nästan samtidigt som den kom bort.

Och med det vill jag säga att jag hoppas att min unge en annan gång när jag inte är med plockar upp en tappad mössa och att ungen som fick tillbaka den inte kliver över mössan och tänker att den där är ju inte min.

Det där går förstås att applicera på det mesta. Hålla upp dörren till den som kommer efter dig, avlasta en trött kollega eller vad som helst. Jag tänker att om vi alla bara ser utanför vår absoluta närhet lite ibland så blir det bättre överallt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Blogg24. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *